Nu har vi kommit hem från Lidköping aka
Zäta-land aka tokvischan. Jag kände Zäta sen tidigare, men nu har också
Förundersökningsledaren,
Lilla Svalan och
Guldgossen klivit in i våra hjärtan. Vi känner oss hedrade och tacksamma för att de lät oss bo i sitt fina hus och för att de släppte in oss i sina liv under några dagar. Vi har fått klappa kattungar och släktingar (livs levande lantbrukare), hårdturistat i slott och parker, spelat spel och brustit ut i nyktra psykprytsfnissanfall.
Höjdpunkten för mig personligen var när Zäta sjöng för oss. Hon har sannerligen en ängels röst -
lyssna själva!
Bild: Lilla Svalan, Surrabutt, Guldgossen och Lille Brottarn.
Bild: Vi är inte ett dugg rädd för Zätas föräldrars 100 bifftjurar. Nej nej.
Bild: Tre förälskade barn och en katt som inte besvarar kärleken.
Rösta på Rana
Bild: Lilla Svalan, Surrabutt, Guldgossen och Lille Brottarn.
Bild: Vi är inte ett dugg rädd för Zätas föräldrars 100 bifftjurar. Nej nej. 
Bild: Tre förälskade barn och en katt som inte besvarar kärleken.
.JPG)
3 kommentarer:
Hihi... du ser inte helt bekväm ut på bilden med bifftjuren! :-)
Nämen så många fina ord.
Jag blir aningen fuktig i ögonen.
Vill säga att Rana inte alls var rädd för tjurarna. Det finns väl andra djur som sätter skräck i denna donna men tjurar hör inte dit. Tvärtom var hon den enda av oss (mig själv, bonnunge inberäknat) som ombesvärat spankulerade omkring i ladugården bland dessa stora bestar.
Vill också säga att kärleken är ömsesidig. Det var jätteroligt att ha er här. Även om vi inte träffats tidigare (mer än du och jag under två timmar i ett köpcentra) så kändes det som vi känt varann i evighet. Bara naturligt och bra och avslappnat. Ni är såååå härliga.
Pratade precis med mamma i telefon och hon bad mig hälsa. Hon gillade er skarpt också och sa att det är ju egentligen inte är klokt att man kan ha sån tur att bara huxflux träffa människor som är så trevliga och lättsamma. Pappa, som ju inte är så pratsam annars, hade pratat med mamma flera gånger efter att ni var där om lille Brottarn.
-Såg du hans ögon? Hur de lyste. Det var liv i den pôjken!
Vilken ljuvligt härlig semsester ni haft! Klappa kissekatter och skrämselsmyga på kossera... precis som det ska vara. Det är sommar!
Skicka en kommentar