"Jag sparade lite till mamma"

Surrabutt: Jag har sparat något åt dig.

Jag: Jaha, vad kan det vara?

Surrabutt: Jag ramlade på vägen förut och det gjorde jätteont på mitt knä och då grinade jag. Men jag sparade lite gråt åt dig, mamma..!

Jag: Lilla älskling..!

Surrabutt: Jag sparade lite gråt så att du också skulle få höra. Det var därför.

*

Rösta på Rana

You make my day

Sköna Helena med bloggen Nyckeln till mitt hjärta har givit mig denna fina utmärkelse. Orden hon slänger i famnen på mig värmer och smickrar mig: "Efter alla besök i din blogg, alla glada skratt jag fått och berörande skildringar av ditt liv får jag äntligen iväg en utmärkelse till dej (...) Det har varit inspirerande att läsa om din vandring mot den livsglädje som dina texter andas idag och du är en sann talang, både som bild- och textkonstnär."

Tusen tack för de orden, kära Helena!

Tanken är att jag ska skicka den vidare till fem bloggare. Men det känns plötsligt helt omöjligt. Jag ger den istället till varenda kotte i min länklista och till alla som läser och kommenterar. For you make my day.

*

Rösta på Rana

Dukat bord

Denna syn vill man inte mötas av, när man nyvaken skickar ut dagens första blick i trädgården:

Jag bankar på rutan och skriker "Försvinn, ditt pucko" och annat intelligent. Den fan orkar inte ens titta på mig. Han goffar i sig rosenkrage, myskmalva och vit storklocka så saliven stänker över halva trädgården. Jag tänker samtidigt fyra saker:

1. "Rådjursadel med gräddsås och gelé." Och obs, då är jag ändå vegetarian.
2. "Runar, kom tillbaka. Allt är förlåtet."
3. "Var fan är altandörrsnyckeln??" Jag måste ut; den här jädrans göken reagerar ju inte på ljud.
4. "Var är kameran?" Sjukt.

Väl ute rusar jag mot honom och skriker såna okvädningsord, att frossaren till slut masar sig iväg. Precis innan han skumpar över häcken, vänder han sig om och mumlar med ett flin: "Jag kommer snart tillbaka, din tönt."

*

Uppdatering:

Mannen berättar att han härom morgonen träffade på ett rådjur (vid samma rabatt), som inte pös iväg förrän han slängde grejer på den.

*

Rösta på Rana

Klar stämma

Det finns inget skönare än ett barns klara stämma. Och inget pinsammare.

Jag kommer hem från jobbet och Surrabutt möter mig på gatan utanför huset. Glädjestrålande springer hon emot mig och skriker så att alla grannarna hör: "Mamma, mamma, har du bajsat på ditt jobb idag??"

På midsommarfest hos goda vänner. Surrabutt konverserar en av gästerna, en snygg och tunnhårig karl med snagg. På håll hör jag hennes klara röst, uppriktigt nyfiken: "Men var har du lagt ditt hår..?"

Surrabutt hänger med mig och handlar på Coop. Ruskigt kallt i kylrummet, där vi går och vispar ner mjölk och fil i vagnen. Jag säger nåt om att jag fryser över hela kroppen. Surrabutt upphäver sin ljusa stämma: "Mamma, fryser du också inne i din rumpa??"

*

Rösta på Rana

Morgontrött ängel

Surrabutt: Jag är så trött, mamma. Jag är alldeles nyvaken i munnen.

*

Rösta på Rana

De ville själva!

Surrabutt: Idag på dagis plockade jag myror!

Jag: Jaha, vad roligt.

Surrabutt: Jag gjorde dem runda.

Jag: Eh, okej? Dödade du dem?

Surrabutt (förnärmad): Nej..! Jag gjorde dem bara runda.

*

Rösta på Rana

Alltså...

När jag skrev att bloggbäcken under en tid skulle få porla lite långsammare - trodde ni att ni var av med mig då?

Jag menade bara att nu får inläggen komma lite hipp som happ och kanske inte så ofta som förr. Jag var tvungen att sänka kraven inför mig själv. Men jag är kvar. Inte för att jag måste, utan för att jag vill.

Bild: Vit löjtnantshjärta. Så fin att den nästan blir motbjutande.

*

Rösta på Rana

Stillsamt porlande

Nu ska jag ge exempel på vad som inte gynnar en vilt flödande bloggtrafik: ett nytt jobb där man föväntas vara på alerten, en trädgård som skriker efter kärlek och omvårdnad, en man som gör detsamma, ett hus som ska ha nya fönster och ny trappa, ljuvliga sommarkvällar som vill upplevas med rosévin på altanen och kyssar i skymningen (läs: spring i trädgården för att samla in gamla utslängda blöjor) samt två små barn som bara är.

Allt detta är härliga omständigheter, men faktum kvarstår: bloggandet får tillfälligt stå tillbaka.

Och när jag skriver så, blir jag samtidigt så glad på mig själv. Detta ska ge mer än det tar - det lovade jag mig själv tidigt i bloggkarriären. Bloggandet ska inte vara ett krav ovanpå alla andra. Nej, en fristad ska det vara. Ett nöje och en ventil och ett socialt sammanhang och vad du vill. Det vill jag behålla. Därför får bloggbäcken porla lite lugnare ett tag.

Bild: brudbröd och bergslin.

*

Rösta på Rana

"Det är liksom baktakt..."

Ibland är det så skönt att bli oväntat och kärleksfullt näpsad. Härom dan skulle jag förklara för farmor, 83 år, vad reggae är.

Jag: ... och du vet, Mannen lyssnar ju dygnet runt på det, så jag blir helt galen ibland.

Farmor: Jaså, men jag tycker att det finns en del reggae som är riktigt melodiös och fin.

Jag: Ja...

Farmor: Jag tycker att Bob Marley har gjort en del ganska bra bitar.

Jag: Jo...

Farmor (sätter in nådastöten): Och reggae har ju tydligen sitt ursprung i den där ska-musiken.

-

Bild: En dam med koll.

*

Rösta på Rana

När mötte du Lassie?

Kändisfokusering är larvigt, ologiskt och skadligt. Jorå. Men det är också skojigt. Allra skojigast är det när det utmynnar i en Jag mötte Lassie-historia. I en bra Lassie-story äger mötet rum i andra eller tredje hand ("min kollegas granne...") och helt utanför kändisens offentliga liv. Han eller hon får gärna vara en så kallad b-kändis, föredetting eller en riktig kultkändis.

Låt mig dra några personliga och helt sanningsenliga Lassie-historier:

När Lille Brottarn var alldeles nykläckt, satt jag i Riksteaterns lokaler och ammade. Då kom Rikard Wolff förbi. Han slängde en blick på Lille Brottarn och sa: "Vilken liten en..!"

Jag har sålt en flygplanstidning till en ganska surmulen Lars Leijonborg.

Min man har hjälpt Suzanne Reuter med en väska på Centralen.

Och håll för guds skull i er. Jag är - med allra största sannolikhet - brylling med Adam Alsing. Inte syskon, inte kusin, inte syssling. Brylling. Nej, han vet inte om det.

*

Nu vill jag höra era. Jag utmanar härmed alla frivilliga bloggare: bjud på din fånigaste, roligaste, mest långsökta Lassie.

Så här rart log han inte när han köpte flygplanstidningen.

*

Rösta på Rana

Jag mötte inte Lassie

Jag sitter på bussen, på väg hem från jobbet. Plötsligt får jag syn på Özz Nûjen. Ingen har satt sig bredvid honom, trots att bussen är överfull. Han bara sitter där helt ensam och är Känd. Jag grips av lust att glömma att jag är blyg. Jag tänker på Stockholm Live, på hur vi brukar sitta i tevesoffan och garva högt åt hans skämt om kurdvagnar. Särskilt Mannen är förälskad i Öss Nûjen, och det har jag för avsikt att berätta för honom.

Jag (vänder mig emot honom, ler brett): Du är så bra..!

Özz Nûjen (rycker till): Va?

Jag: Det är väl du... som är du?

Özz Nûjen: Va?

Jag: Du är väl ståuppare..?

Özz Nûjen (flackande blick): Nej.

*

Det var inte han.

*

Rösta på Rana

Försöka duger

Samtal vid middagsbordet igår kväll.

Surrabutt: Mamma, när ska jag få mitt lördagsgodis?

Jag: Efter maten.

Surrabutt (tar sats): Vet du vad, idag tänkte jag att jag skulle få mitt godis nu - istället för mat.

Jag: Ha.

Surrabutt: Men säg att jag får det. Säg det nu! (nytt tonfall) Mamma, kan du vara snäll och säga 'okeeej då, Surrabutt, du fåååår väl ditt godis nu, istället för mat'...

*

Rösta på Rana

Välkommen

Ååååååhhh. Det här har jag saknat.

Sedan fyra dagar tillbaka har jag arbetat. Arbetat, hörrni. Jag har umgåtts med vuxna människor. Jag har lagt ett trettiotal nya namn på minnet. Jag har blivit insatt i en massa skumma arbetsrutiner. Jag har hamnat mitt i ett härligt gäng som har välkomnat mig med generös och ta mig sjutton omhänder-tagande värme. Jag har inte bytt bajsblöjor mitt i lunchen. Jag har inte torkat några snoriga näsor. Jag har fått visa att jag kan vara snabb och skärpt - och inte bara en överdängare på att rita bajsande elefanter. Jag gick in till chefen och tackade för den vackra blomsterbuketten och den seriösa introduktionen - och berättade att jag kände mig så välkommen. "Du är välkommen" svarade han. Jag är så glad för detta att det nästan är larvigt.

*

Rösta på Rana

Moderskap

Ungarna och jag lyxar till det och går på glasscafé. Jag beställer varsin stor kula barnslig jordgubbsglass till ungarna, och en stor kula mystisk basilikachoklad med chilismak till mig själv. Vad händer? Givetvis vägrar Lille Brottarn smaka på sin glass och vill bara äta av mammas vuxna glasskula. Han kniper ihop munnen när jag frestar med rosa glass och skriker sitt vansinnesskrik när jag försöker äta min egen glass. Så han äter upp min äckelgoda basilika-chili-chokladglass - och jag sitter och tjurar över hans rosa barnglasskula. Det hela känns som en rätt bra symbol för Moderskapet.

*

Rösta på Rana

Första dan på nya jobbet

Första dan på nya jobbet. Ah..! Vilken enorm skillnad från det där skitstället, som jag var på tidigare i år. Där möttes jag av en tyst vägg när jag sa "god morgon" eller "trevlig helg". Så icke här. Folk är hjärtliga, tar hand om mig, är intresserade, välkomnande och välvilliga. Och surprise - det innebär att jag också kan vara naturlig, varm och faktiskt rätt kvick. På förra stället låtsades folk glömma bort vad jag hette. Så icke här. Hela dagen har jag gått runt och besvarat leenden. Och vet ni vad? Alldeles nyss kom ett blomsterbud och lämnade den här vackra buketten. På kortet stod det "Välkommen till oss". Då var det inte långt ifrån att jag började lipa.

*

Rösta på Rana

Kräfta

Ungarna smörjer jag in med solskyddsfaktor hundrafemtio, trycker på dem solhattar och jagar in dem i skuggan. Själv sitter jag i solen och rycker upp maskrosor och sån skit ur rabatten, timme efter timme, med ryggen mot solen. Hallå?

*

Rösta på Rana

Sköna söndag

Vissar dagar tycker jag att jag plockar och fixar och grejar och donar som en tokdåre - och på kvällen ligger jag strandad i ett hörn och tycker att jag inte har fått nånting gjort.

Igår var det tvärtom. Vi hade en riktig mysdag - och fick i förbifarten massor gjort. Hela dagen spenderade vi i trädgården. Ungarna och mina fötter badade bubbelbad i lilla badbassängen tillsammans med dockor och bilar. Vi åt gott och fikade. Ungarna sprang runt och jagade varandra och kiknade av skratt. Jag och Mannen njöt av några iskalla folköl i sommarvärmen. Vi läste sagor i hammocken. Vi tog ut ritblock och pennor och satt och ritade bajsande elefanter, hela familjen. Jag och Surrabutt lekte skönhetssalong; jag målade hennes naglar med glitternagellack. Ungarna och Mannen lekte judo medan jag läste trädgårdsböcker i skuggan. Vi hade picknick på filten med rån och saft.

På kvällskvisten kunde jag ändå konstatera att denna mysiga slappardag hade vi

• rensat supermycket ogräs
• flyttat och delat ett stort antal plantor
• planterat kryddor och annat i krukor
• jämnat till gropar
• kantklippt gräset runt alla rabatterna
• skurat utemöblerna
• vattnat hela trädgården
• klippt håret på Lilla Brottarn
• ringt några viktiga samtal
• tvättat högar och diskat berg

Inte dåligt för att ha lekt och myst en hel dag.

*

Rösta på Rana

Anatomiskt nytänkande

Surrabutt (tre och ett halvt år) tittar kisande på mig, kommer nära och börjar klappa mig över höfterna.

Surrabutt: Jag tycker att du skulle ha tuttarna här istället.

Jag (gapskrattar): Jaha, varför det?

Surrabutt (med kännarmin): Vet du, jag tror att det skulle vara fint på dig.

*

Rösta på Rana

Slutslaskat kring fotknölarna

Så nere i skorna som jag var i vintras och våras, har jag nog aldrig tidigare varit. I januari bet jag ihop, i februari bröt jag ihop, i mars gick jag balansgång och i april höjde jag blicken. Så ungefär kan det sammanfattas. Det låter melodramatiskt, men så var det ju.

En längre tid har jag alltså haft något som har slaskat runt kring mina fotknölar; vad tusan är det där, nämen kolla, det är ju min självkänsla. Den har varit låg, låg, låg.

MEN. Nu börjar det röra på sig. Lusten och styrkan kommer tillbaka till mig. OCH. Vem var det som var på jobbintervju på ett spännande ställe i måndags, vem fick komma tillbaka dagen därpå för en massa tester? Det var Rana. Och vem - tralala - tror ni fick jobbet?

Jag börjar på tisdag.

*

Rösta på Rana

Jag är en svartskalle

Varför blir det alltid så här?

Jag sitter med ungarna och väntar på bussen. Vi ska åka på utflykt till Skäris. (Jadå, Lille Brottarn hade feber i natt, men han är ju pigg nu; nu ska vi åka på utflykt.) Bredvid oss på bänken sitter en - enligt egen (oombedda) upplysning - syriansk man.

Mannen (pekar på Surrabutt, i flätor och rosa kläder): Är det en flicka?

Jag: Ja.

Mannen (pekar på Lille Brottarn): Är det en pojke?

Jag (glatt): Ja, han har lila tröja, men det är en pojke.

Mannen (bekymrat): Aj aj aj. Är det (pekar på mig) mamman?

Jag: Just det.

Mannen (ännu mer bekymrat): Är pappan svensk?

Jag: Ja...

Mannen: Är du svensk?

Jag (here we go): Ja.

Mannen (tvivlande): Men dina föräldrar är inte svenska?

Jag (har hört detta så ofta): De är svenska.

Mannen: Men vad...

Jag (rabblar upp): Mormor och morfar och farmor och farfar är svenska.

Mannen (mumlande, gör en gest åt mitt hår): Men du är mörk...

Jag: Ja, barnen har fått pappans färger.

Mannnen tittar på mig som om jag har ljugit ihop allting. Det är väl därför han inte hjälper mig på med vagnen.

*

Jag kommer osökt att tänka på salig farfar. När han hade tagit en snaps eller två, hände det att han gjorde lite svepande rörelser åt mitt och min mors håll och kallade sig själv för "svartskalleälskare", varpå farmor snörpte aldrig så lite på munnen.

*

Rösta på Rana

Om så väl vore

Surrabutt: Varför är dörren låst när vi inte är hemma?

Jag: För att det inte ska komma några tjuvar.

Surrabutt (överseende tonfall): Men mamma, det finns inga tjuvar.

Jag: Inte..?

Surrabutt: Nej, det finns inga tjuvar på riktigt. De finns bara i böckerna och sagorna och på teve och Bolibompa och på datorn... och såna grejer.

*

Rösta på Rana

Vill inte förstå

Fröknarna på förskolan säger att Lille Brottarn inte har ätit idag. Vad konstigt - men han var nog bara trött. När vi står och väntar på bussen nobbar han en banan. Vad konstigt - men han är nog bara nyvaken. När vi åker buss gråter han. Vad konstigt - men han var ju nyvaken, sa vi ju. När vi kommer hem vill han inte ha mellis. Konstigt. Och vad rosig han är om kinderna - men det är ju så varmt idag.

Varför är jag så trög? Varför kopplar jag aldrig?

Men 39,4 mätte febertermometern, när poletten äntligen föll ned.

Jag missade även ett annat tecken, minst lika osvikligt. Imorgon hade vi nämligen planerat in grillning och vattenlekar och rajtantajtan med goda vänner. Säkrare än amen i kyrkan att minst en av ungarna åker på något då.

*

Rösta på Rana

Personlighetstester

Jobbintervju i måndags. Jag började inte prata bajsblöjor med personalchefen. Jag avhöll mig från att prata snor med ekonomichefen. Det var en bra sak. Så bra att jag ombads komma tillbaka för att göra en massa personlighetstester. Vilket jag alltså gjorde igår.

Men ärligt talat. Vill de att folk ska bryta ihop, flumma ut i filosofiska diskussioner eller hänge sig åt självterapeutisk introspektion??

Fråga: Vad vill du ha ut av livet?

Jag vet inte hur ärligt jag vill svara på det inför okända, presumtiva arbetsgivare. Och inte har jag lust att ljuga ihop nåt som låter bra heller, fast gudarna ska veta att jag har talang för det. Nu skrev jag något som balanserade mellan "privat och naket" och "allmänmänskligt". För det har jag också talang för. Jag skrev bl.a. om varma och nära relationer, som är så livsviktiga för mig.

I efterhand kom jag på ett bättre svar.

Fråga: Vad vill du ha ut av livet?

Svar: Ett glas vin med Mannen en tisdagkväll. Skratta åt maskbajs med barnen. Gråta med en vän och bli älskad ändå.

*

Rösta på Rana

Dotter

Att ha en liten flicka innebär tusen källor till glädje. Med Märta Tikkanens ord: "du i mig och jag i dig, vi båda, sak samma hur olika vi än kan vara [...] ändå vet vi båda genast, bottnar i varandras kvinnovärldar, din är ett dygn gammal, min är åttatusen gånger äldre, ändå vet vi, känner vi varandra bortom överraskningar och oväntade svängar, ändå är det alltid vi långt in i döden och långt efter döden, alltid nära" (ur: Rödluvan, 1986).

Ja, så många källor till glädje. En av dessa är att fläta in små band i hennes blonda hår. Så enkelt kan det också vara.

*

Rösta på Rana

Vita bollar

Vår trädgård befolkas av dessa lirare. Nåja, det innebär ju i alla fall att den inte är gul längre. Skönt.

Jag ser nu att bilden ser ut att vara stulen från Zäta. Det måste vara något freudianskt. Hennes bollar ser dock ut så här:

*

Rösta på Rana

Gratis underhållning

Stockholmsförort. Jag står och väntar på bussen. Bredvid står ett udda sällskap: sex finklädda, nervösa gamlingar och två små barn, varav en sitter i vagn. På bredaste gävlemål planerar de högljutt och flipprigt den strax förestående bussresan: "Va!??? Tar dom inte kontanter?? Hur ska jag då kunna åka mä!? Jaha, du har köpt remsa te mej mä? Pass på! Pass på nu, för nu kommer bussen!"

Rana Storöra tjuvlyssnar och drar slutsatsen att sällskapet är ett bröllopsfölje. De är uppenbarligen på besök från landet och bor tillfälligt hos ett barnbarn (?). Nu ska de ensamma ta sig med buss till kyrkan.

Bussen kommer. Den äldsta och darrigaste av gubbarna ska köra på vagnen. Det ser inte bra ut.

-

Jag: Vill du har hjälp?

Gubben (morskt): Nä, det behövs inte.

Jag (ser att det är en trappbuss): Eh... är du säker?

Gubben: Det går bra... (orkar inte lyfta upp vagnen).

-

Jag lyfter upp vagnen på bussen och ger gubben mitt allra vackraste leende. Han tackar och bockar och ser givetvis inte att han blockerar vägen för alla andra resenärer. Sällskapet sätter sig omständigt ner, märkbart lättade över att alla kom med bussen, dessutom med livet i behåll. Nu har jag dem bakom mig och kan njuta av förstklassig underhållning.

-

Gammal tant 1: Ja du vet jag har inte åkt buss sen sjuttiotalet.

Gammal tant 2: Och vi som glömde hjälpa Gunnar med vagnen..! Det var ju hon där (pekar på mig, hänfaller åt en extremt indiskret teatervisning) som fick hjälpa han på med vagnen.

Jag (vänder mig om): Ursäkta, men jag kan inte låta bli att tjuvlyssna på er. Ni är så gulliga.

Tant 1: Så du har fått dagens underhållning nu då? (skrattar jättehögt åt sitt eget skämt) Ja, vi tar inte betalt!! Hahaha!

-

Jag kan inte sätta fingret på det, men såna där gamla tanter och farbröder blir jag alltid lite förälskad i.

*

Rösta på Rana

Bästa väckningen

Tidig, tidig morgon. Jag är fortfarande kvar i drömmen. Kroppen vill inte vakna. Hela sängen gungar när Lille Brottarn häver sig upp i den och klättrar upp på mig. Hans lilla kropp känns som ett enda litet levande jubel. Jag är mör och dödstrött. Jag mer känner än ser hans lilla ansikte tätt intill mitt. När jag tittar upp är hela mitt synfällt fyllt av hans glada ögon. Han gör en tunnel med händerna och kikar in i mina ögon och säger långsamt men glädjestrålande: "Hej på deeej, mammaaa..!"

Känslan av att vara mör och dödstrött? Borta.

*

Och nu ska jag iväg på en hastigt och lustigt uppdykande jobbintervju. Håll tummarna. Håll dem hårt.

*

Rösta på Rana