21 juli 2008

En i taget

Ofta har jag dem båda i hasorna, bland fötterna eller i knät.

Men när Lilla Brotttarn sover middag, passar Surrabutt och jag på att göra sånt som småungar inte får vara med på. Vi gör pilliga skosmycken med lim och små band. Vi tar fram mina gamla pyttesmå glasdjur och sorterar efter färg och sort. Vi för långa samtal om viktiga saker och blir inte avbrutna. Det är bara min flicka och jag.

Men tidigt på morgonen - då är det ibland bara Lille Brottarn och jag. Ofta vaknar han arla arla arla. Då hinner jag ägna mig bara åt honom. Jag sveper min latte, vaknar till och njuter av hans ljuvliga små upptåg. Han är så glad, så innerlig, så mysig att vara med. Han kommer intill, drar i mig, klättrar och klänger, springer runt och hoppar. Han är en liten pojke av skrattande solsken, och det är bara han och jag.

Bild: Lille Brottarn och mamma Rana.

*

Rösta på Rana

10 kommentarer:

Zäta sa...

Vad härligt det låter!

Hjärtat Mitt sa...

Du beskriver det sååå ljuvligt!!!!
För visst är det precis så det är.
(Får flashbacks ;) ).

Ha en underbar dag.
Kramar Mari i Marieholm

Anna sa...

Så fint du skriver. Jag känner verkligen igen mig från den tiden då Ville sov middag. Ebba och jag pysslade med bokmäsken eller lade pärlplattor tillsammans. Urmysigt.

Men det där med de tidiga morgnarna har jag faktiskt inte riktigt lyckats se charmen i ännu. Men sonen jobbar på det och verkar fortsätta att träna sina föräldrar på att börja gilla det...

Kom förresten och var med i utlottningen på min blogg i veckan! Kan bli en fin present åt nåt av barnen, kanske?

Linda Lunda sa...

Vilken härlig mamma du är!
Linda

Ulrika sa...

Jättefin bild på er o vilket fint sätt du beskriver hela mammagrejen på =)

Kram

rajson sa...

Rara barn och fina foton!
Tiden går fort så ta vara på det trots att det kan bli mycket ibland.Snart har du två trotsiga tonåringar eller två som precis är på väg att lämna boet som mina!
Ha en skön fortsättning på sommaren!

Vita ljuva tankar sa...

Hej Rana!

Kan bara hålla med Ulrika här ovan. Du beskriver det vardagliga livet med barn så fint!

Ps. vill du fortfarande ha ett bra recept på paj? ;-)ds.

Kram

Anna sa...

Underbart att läsa!

För jag får så dåligt samvete samtidigt – det är min svaga mammasida. Att dela upp och ge barnen ensamtid med mig/maken.

Annalunda sa...

Så fint du skriver - o det är viktigt att ge var och en lite egen tid - mammor behöver det speciellt :)! Du är en fin mamma!

Sarah hälsar att här finns massor av mask, pinnar o allsköns bråte. Hästapållar också förstås! Ska bli sååå roligt!!! Sarah tackar också för komplimangen!

Jättekram goa vän ~Annie

Soffy sa...

Å, så fint! Lycka i sin mest vardagliga form!