Lustens systrar

Lustens systrar i sina röda klänningar. Se hur de dansar, smeker, lyfter och bejakar.

Bild: Lustens systrar, oljepastell.

Rösta på Rana

Vinindränkt samtal om kärlek

Jag står bara inte ut med tanken att ställa mig vid den där dumma spisen igen. Vi köper pizza och sänker kraven. Jag dricker ett stort glas rödvin och ramlar därför in i denna sentimentala dialog med fyraåriga dottern.

Jag: Gud vad mycket jag älskar dig, förstår du det.

Surrabutt: Ja.

Jag: Vad du än hittar på, vad du än säger till mig - så älskar jag dig. Om du säger att jag är knäpp, att jag är dum i huvudet...

Surrabutt: Jag kommer aldrig att säga så till dig.

Jag: Hehe, det kommer du nog att göra när du blir... tretton år. Inte för att jag sa det till min mamma när jag var tretton; jag var alltid så duktig.

Surrabutt: Det låter jobbigt för dig.

Jag (gapskrattar): Precis, alldeles riktigt. Så var inte för duktig.

Surrabutt: Näerå.

Jag: Vad du än hittar på - kom ihåg det - så älskar jag dig.

Surrabutt: Mamma, den här pizzan smakar pizza.

Rösta på Rana

Trots

Okej, jag erkänner.

Varje gång jag drar ut en sladd, och då menar jag varje gång, drar jag i själva sladden och inte i den där grejen längst fram som kanske heter "stickkontakt" - den man ska hålla i, ni vet. Den vägrar jag hålla i. Det spelar ingen roll om det är den ohanterliga, jordiga sjumilasladden till häcksaxen eller den ljusrosa sladden till hårfönen. Jag helt enkelt vägrar dra ut sladdar på Det Korrekta Sättet.

Det här handlar tvivelsutan om nån slags revolt - frågan är mot vem. Pappa? Mannen? Patriarkatet? Darra må de, liksom.

Rösta på Rana

Luktsinne

Lille Brottarn sitter på trappan och vädrar i luften:

"Mamma, mamma! Det luktar maskrosor och grodor och stackmyror och glass här! Och lunnefåglar."

Rösta på Rana

Småkryp

Jag skruvar på ett gammalt makroobjektiv och en ny mellanring på kameran. Jag kryper runt i trädgården och fnissar och skriker om vartannat. Brutala närbilder blir det, gott folk. Eller vad säger ni om de här? Idag var det småkrypens dag.

Varning! Spindlar kan förekomma i inlägget.

Bild: Svartmyror kånkar ägg.

Bild: Fjortonprickig nyckelpiga.

Bild: Förvånad fluga.

Bild: Svävande farkost, även kallad lockespindel.

Bild: Lockespindel, porträtt.

Bild: Kärleksfull spindelmamma med sina bebisar på ryggen (klicka och titta).

Okej, jag bjuder på en till:

Bild: Långbent hot, även kallad lockespindel.

Rösta på Rana

Kusin Cool

Häromdan passade jag lilla Kusin D och stora Kusin Cool. Eller om de passade mig. Lille D var så mjuk och ljuvlig som bara en bebis på nio månader kan vara. Och Kusin Cool - jag var inte beredd på att en åttaårig flickunge skulle sätta mig på plats gång på gång.

-

Scen1:

Jag (delar ut glassar): Gud vad mysigt vi har nu.

Kusin Cool: Varför säger du att allt är så mysigt hela tiden?

Jag (osäkert): Nä... Gör jag det?

Kusin Cool: Ja, det gör du. Du säger att det är mysigt att vi är här, mysigt att sitta på filten, mysigt att äta glass...

Jag (asgarvar): Erkänner! Skyldig!

-

Scen 2:

Solen gassar, och jag smörjer in fyra ungar med fet solkräm.

Jag (om den överflödiga krämen i mina handflator): Det här vill inte jag ha!

Kusin Cool: Varför ska inte du smörja in dig?

Jag (svamlande): För att jag vill bli brun! Och du vet... barn har ju känsligare hud än vuxna också.

Solen (går i moln).

Jag (drar en lättnadens suck): Gud vad skönt med lite skugga!

Kusin Cool (blixtsnabbt och med ett flin): Jag trodde du ville bli brun..?

-

Sen har vi skönhetssalong. Surrabutt vill bli sminkad till en drottning, Kusin Cool till en fin tant och Lille Brottarn till en snögubbe. Vi har det sååå mysigt.

Bild: Kusin Cool: "Faster Rana, varför säger du 'mysig' hela tiden?"

Rösta på Rana

Smoothie

Jag talade med en god vän om mat; om vad vi var bra på, vad vi hade för paradrätter. Jag erkände att jag inte kunde göra paj och stek och såser, men att jag däremot var en överdängare på vackra, supergoda sallader och mumsiga smoothies. Då garvade han han rått och tyckte jag var som Cher i Mermaids, som inte kunde laga mat utan födde upp sina ungar på avancerade snittar. Jag valde att ta det som en komplimang.

Och inte klagade ungarna på mellanmålet, när vi hade picknick i trädgården nyss och sörplade i oss det här.

Bilder: Barnvänliga hallonsmoothies utan sprit samt en liten brottare.

Rösta på Rana

Dödsordning

Jag tjuvlyssnar på Surrabutt när hon talar lättsamt med sin far.

Surrabutt: Du kommer dö före mamma!

Mannen (perplex): Jaså.. ?

Surrabutt: Och mamma kommer dö före mig.

Mannen: Jaha.

Surrabutt: Och jag kommer dö före Lille Brottarn.

Mannen: Aha.

Surrabutt (nöjd): Så blir det.

-

-

Rösta på Rana

Läkande trädgård

När tårarna bränner bakom ögonlocken, när ovissheten river i min kropp, när inte ens ungarnas glada pladder får mig att skratta - är arbetet i trädgården nånting som lindrar och lenar. Jag vet inte om det beror det terapeutiska arbetet med händerna eller den sinnliga upplevelsen av skönhet och dofter. Jag skiter i vilket.

Bild: Purpurrabatten, trädgårdens ANDRA drottning, om ni fattar. På bilden syns riddarsporre, blå bolltistel, svärdslilja, lammöron, stäppsalvia, kungsmynta, oktoberaster och azurlök.

Bild: Temynta framför anisisop.

Bild: Temynta, närbild.

Bild: Enkel pionvallmo, rosa.

Bild: Enkel pionvallmo, vinröd.

Bild: Lupinens ludna frökapslar, som viskar "smek mig".

Bild: Cikoria framför stäppsalvia. Världens vackraste ogräs.

Rösta på Rana

Regnsmekning

Jag är sån som älskar regn. Min kärlek blir inte mindre av att jag lyckades fånga de här vemodiga ungarna på bild igår.

Bild: Surabutt och Lille Brottarn. Regnsmekning.

Rösta på Rana

Fiskmat

Äntligen har vi köpt de där extra hyllorna till ungarnas lekrum. Mannen skruvar ihop dem och jag röjer bland leksakerna: sorterar, slänger, fixar, gör fint. Inte en enda gång svär Mannen över IKEA och jag är glad åt den översiktliga ordning som växer fram. Det behöver ju liksom inte se ut som ett bombnedslag i hela huset. Medan vi fixar med detta, leker barnen så fint med kartonger och emballage. I hallen hör vi deras förtjusta röster:

"Vi åker båt, vi är pirater... Neeeej, nu kommer hajarna!! Släng fiskmat, mata fiskarna, mata hajarna. Fiskmat, fiskmat, meeeera fiskmat!! Släng mera fiskmat till dem..."

Det är ett evinnerligt tjat om fiskmat. Vi ser inte vad kidsen gör, men vem bryr sig. De leker ju så fint ihop och vi får vara ifred och få ordning på lekrummet. När vi äntligen är klara och kollar vad de pysslar med, möts vi av en intressant syn. De har smulat sönder all frigolit - varenda frigolitflak från tre stora kartonger - och slängt ut över halva huset. Självklart. De var ju tvungna att mata fiskarna.

Bild: Fiskmat, ser ni väl.

Rösta på Rana

Grattis Lille Brottarn

Han kommer så nära, lägger armen runt mina axlar och anförtror mig ivrigt saker om spöken och spindlar. Han tycker om att kramas och håller hårt. Han blir helt vansinnig när han inte får som han vill. Han är så skrattig och glad. Han är en stadig liten grabb, så stark att jag blir förvånad. Han ramlar över möbler och stenar utan att märka det. Han har så stora känslor i sin lilla kropp, så mycket fantasi och prat och förtroenden och energi som vill ut. Han är en liten brottare. Idag fyller han tre år.

Rösta på Rana

Purpur

Trädgården är som den är. Men ta mig sjutton har jag inte lyckats ro i land mitt projekt: att förena den stora purpurfärgade rabatten med örtagården.

Rabatten ringar in halva trädgården och går i olika nyanser av blått och lila. Bara växter som passar i färg (grekisk vädd, malvor, astrar, blå bolltistel) och är lite kryddlika (anisisop, kryddsalvia, blåklint, rudbeckia, vallmo) får finnas i purpurrabatten. Bara örter som passar i färg (timjan, cikoria, temynta, kungsmynta) och luktar gott (myntor, kryddsalvia, åbrådd, citronmeliss) får finnas i örtagården.

Den är inte klar. Fortfarande flyttar jag plantor, fyller ut hål, ändrar kantlinjen, utökar, tänker om. Men i äktenskapet mellan purpurrabatten och örtagården råder kärlek och harmoni.

Bilder: Brokbladig äppelmynta framför kryddsalvia "Tricolor" och kärleksört, backtimjan framför stäppsalvia "Blauhügel" samt azurlök framför stäppsalvia"Caradonna".

Rösta på Rana

Svart

Mannen började jobba idag efter tre veckors semester. Ungarna och jag är hemma. Det är lika bra att ögonblickligen göra klart för honom vem som sätter dagordningen här hemma från och med idag. Inga fler turer till Bauhaus eller Hornbach.

Häromdan färgade jag håret svart. Idag var det ungarnas tur. När maken kom hem tittade han på dem och lyckades hålla inne med de värsta invektiven. Sen kom det.

Mannen (något pressad): Men det är inte permanentfärg, va?

Jag: Jo.

Mannen (något osäkert): Haha.

Efter några minuter var han i alla fall tvungen att fråga: "Men du skämtar, va?" Haha, säger jag med. Nu är det mamma som har semester.

Bild: Surrabutt och Lille Brottarn med svarta slingor.

Rösta på Rana

Orange

Den här Lille Brottarn fyller tre imorgon.

Surrabutt: Och då ska vi baka en tårta åt dig. Vad vill du ha för tårta?

Lille Brottarn (tänker efter): En rund!!

Surrabutt: Men vad vill du ha för sorts tårta?

Lille Brottarn (tänker igen): En stor!!

Mannen: That's my boy.

Surrabutt: Vad önskar du dig i present då?

Lille Brottarn: Orange!

Surrabutt: Men vad menar du, vad vill du ha i paketet?

Lille Brottarn (upprörd): Jag vill ha orange, jag vill ha jättejätteorange!!

Rösta på Rana

Skansen

Djuren på Skansen måtte ha det bra. Man ser aldrig till dem.

Hela dagen har vi varit där. Glass och skrubbsår och trötta små ben och fågelbajs och sol och turister och varför-frågor som aldrig tar slut.

Men inga djur. Ingen iller, ingen djärv, inga vargar, inga lodjur, ingen utter, inga vildsvin, inga rävar, inga ugglor. Djuren sitter i skogen i sina gigantiska inhägnader och chillar och bryr sig föga om nyfikna barn och skikande amerikaner. Nå, good for them, djuren alltså. Men varför inte helt sonika släppa ut dem i skogen på en gång? (Det är förstås det de har gjort.)

När jag tankar över dagens två hundra bilder till datorn, blir det tydligt: det var en skön dag på djurparken - nästan helt utan djur. (Jag ber om ursäkt för pågågelbilden, olycksfall i arbetet.)

Bilder: På tunnelbanan in, Gräsmattebus, Liten stennymf, Glassätning, Bilfärd, Påfågelkille, Sightseeing-tåg med puss, På tunnelbanan hem.

Notera bildsvitens eleganta ihopknytning.

Rösta på Rana

Nyfärgad

Jag erkänner att det är lite bakvänt: det naturliga känns fel och det onaturliga känns rätt.

Mitt hår är alltid svart - alltid, alltid. Det är inte min naturliga färg, givetvis. Jag blir störd när det bruna kommer fram igen. Jag stör mig på det ett antal veckor. Sen färgar jag det kolsvart eller blåsvart igen. Stor lättnad!

Det är en ytlig glädje, men jag tar emot den ändå. Nu är jag äntligen svartskalle igen.

-

Rösta på Rana

Jag ser dig när du sover

Du ligger tätt intill mig

Din hud är mjuk och varm

Jag känner sådan lycka

Att ha dig i min famn

-

ur Jag ser dig när du sover av Lisa Glans

Bild: Surrabutt och Rana.

Rösta på Rana

Vad är fel?

Det är nåt fel på den här bilden, men vad? Nej, det är inte glassen fullproppad med färgämnen och syntetiska godsaker. Nej, det är inte resterna av nagellack på lilla pojkhanden. Det är nåt fel den här bilden. Om jag bara kunde komma på vad.

Bild: Det ska börjas i tid?

Rösta på Rana

IKEA

Var det en jättebra idé att åka till IKEA just idag?

Nå, vår torkställning hade ju begått harakiri och på nåt sätt måste man ju få paltorna torra. Vi bet ihop och åkte dit. Vi klarade oss igenom både köttbullar och smarta förvaringar utan att slå ihjäl varandra. Vi kom hem med hyllor för tusenlappar och servetter, glas, väskor, snören och toaborste.

Vi glömde köpa torkställning.

Bild: Rana bryter inte alls ihop på IKEA.

Rösta på Rana

Skisser utan hyfs

De här skisserna vet inte hut. Tro mig; just nu är det en bra sak.

Bild: I skärvor, blyertsteckning.

-

Bild: Slut mina ögon, blyertsteckning.

-

Bild: Plåster är för töntar, blyertsteckning.

-

Bild: Kristina gungar, blyertsteckning.

-

Bild: Höga klackar, blyertsteckning.

-

Bild: Naken i ditt knä, blyertsteckning.

-

Bild: Tack för mig, blyertsteckning.

-

Rösta på Rana