23 februari 2009

Behändig

Det är så skönt att inte vara sjutton år längre. Å vad jag ville bli omtyckt, vad viktigt det var att jag var alla till lags. Obs - alla, även de som jag inte ens tyckte om. En gång var det en tant som kallade mig "en behändig en" - en komplimang som man kan spy åt.

Jag tänker på en sak som hände när jag var sjutton år. Det var sommar och dans i folkparken. Jag var där med min pojkvän (det här var året innan jag träffade Mannen) och mina vänner. En liten gubbe bjöd upp till foxtrot. Han såg lite slemmig ut, men möjligheten att nobba fanns inte i mitt huvud. Nå, han var verkligen slemmig. Han frågade om jag hade sällskap och skrockade "ja man ska inte komma med bröd till bagarbarn". Lite omedveten humor från hans håll, eftersom pojkvännen faktiskt var konditor. Guppstrutten började klämma sig intill och sen sa han det sjuka: "Känner du bananen?" Till en sjuttonårig flicka! Gamla äckliga slemgubbe! Och det sjukaste av alltihop var att jag fortsatte dansa med honom. Jag borde ha gått därifrån på fläcken, lämnat den tönten mitt på dansgolvet, knäat honom eller skrikit. Men jag dansade alltså vidare. Väluppfostrad, omtyckt och till lags. Behändig!

Nu är jag trettiofem och bryr mig inte så mycket om att vara till lags. Jag kan lova att idag hade den där gubbstrutten fått precis det han skulle ha.

*

Rösta på Rana

17 kommentarer:

Vitbalansen - Helena sa...

Det är aldrig för sent att hämnas! :-))) Nu fick gubbstrutten vad han tålde här på bloggen. Helt rätt, tycker jag. Och jag håller med dig om att det är så himla skönt att inte vara 17 år längre. Eller 14, eller 16, eller 13. Nu låter jag säkerligen lastgammal, men jag tycker att livet blir bättre och bättre ju äldre man blir. Det trodde jag inte när jag var 17.

Kram från Helena

Anna sa...

Ha ha ha!

Du är allt annat än behändig, tack och lov. Och det, min vän, är en komplimang.

Puss på dig.

Fredrik sa...

Där ligger han väl bra :)

Annalunda sa...

Hämnden är ljuv!!! Behändig?? Nej det är inget ord jag skulle använda om dig... men söt är du!

Kram Annie

Vita Stunder sa...

Jag känner så väl igen mig i det du skriver Rana.. Må han ligga där och ruttna!
Lite lustigt att du skrivit om just det här idag, med tanke på den bild jag använt mig av idag till Utan Ord - den är synkad med din text kan man säga. Kolla om du vill, tror du gillar den! Jag har även skrivit en liten förklaring till vad jag menar med bilden för 'de som inte kan lista ut det själva'.

Revolt!
KRAAM Anna!

vacker i brunt sa...

Gulliga du!!!!!!
Så klart du skulle ha nått tillbaka...ge och ta vet du...!!!
Stor kram!!!!!!!!!!!!!!

Maria sa...

Uhhh, sikke et uhygggeligt billede.
Og træls historie fra din ungdom. jeg husker en oplevelse jeg vhade da jeg var på samme alder. Sad i bussen på vej hjem, og en mand sad opå sædet bag mig. Han sad og aede (rørte ved mig) mig i nakken. Han så virkelig styg ud, og jeg turde ikke sige noget. Uhhh, grim oplevelse. Idag, ville jeg have bedt vedkommende holde fingrene for sig selv - MEGET højt og kraftigt.

Klem Maria.

Daniel sa...

Sök reda på honom. Hämnd, Rana, hämnd!

Hannis sa...

Va fan!
En välriktad spark skulle han ha haft!
Hehe,gillar bilden!

Så skönt att bli äldre,trots störiga moppefjantar,vänninor som opererar sig,rynkor som börjar synas och kläder som inte passar.
Jag skiter i det och läser i stället en bra bok med god choklad.
Och mediterar till 500 nations.
Är rätt nöjd för tillfället med att inte vara perfekt,skönt!

Kram och kärlek Hannis

knicke sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
knicke sa...

Eftersom vi kommunicerar via webben numera ;-) : en stor fel kaffe latte väntar på dig!!

/ din K

MorsanMia sa...

Det är många gånger jag bara skulle ha vänt om och gått- men stannat kvar

Vigdis sa...

Åh..vad jag känner igen det där. Att vilja vara till lags, att få ångest över att det skulle finnas någon som inte gillade en. Även dem som jag, som du säger, inte tyckte om.
Fortfarande kan samma känsla komma över en, när man har en åsikt som man vet bryter mot andras, men det är i alla fall lättare att bita ifrån. =)

Mammapappabarn sa...

Ha ha!! Vilken ljuvlig bild och underbart inlägg! Tur at du inte är så behändig längre. Kram

hem ljuva hem- helena sa...

Vilken underbar reflektion!!
Jag har också blivit mindre behändig på äldre dar och jag håller med om att det är väldans skönt!! KRAM!

Veronica sa...

usch! jag kna känna igen mig i d där. att inte säga ifrån o bara stänga av. hoppas att låtjäveln tar slut så man blir fri. man blir faktiskt klokare med åren eller kanske mer sann...

Lussan sa...

Åh, vad jag känner igen mig i din berättelse! Det där är jag! VAR jag.