04 februari 2009

Naturkraften Lille Brottarn

Han har alltid varit en intensiv person. Redan från början stod det klart att den här lilla temperamentsfulla ungen var av en helt annan kaliber än sin mjuka, smeksamma storasyster. Han har alltid varit full av kraft, full av lust att invadera rummet med sin lilla kralliga kropp - kort sagt en liten brottare. Men nu på sistone har hans eldfängda humör svingat sig upp till nya höjder. Han blir så arg så att han hoppar; han blir så förbannad så att kroppen skakar. Jag kan riktigt se hur snett han tänder, hur slint det slår. Jag står bredvid och förundras över denna naturkraft. Det är så uppenbart att han inte kan göra annat än att rasa på i den - att han blir själv drabbad av den.

Vid middagsbordet:

Jag: Kom, vi drar upp dina ärmar så att det inte kommer mat...

Lille Brottarn (rycker åt sig armen): Nej!!!! Kan själv!!

Jag: Bra där, gubben.

Lilla Brottarn (kämpar): Det gååååår inte...

Jag: Men då hjälper jag dig...

Lille Brottarn (jättearg): Nej!!! Jag kan själv!!

Jag: Visst, gör det.

Lille Brottarn (kämpar förgäves): Jag kaaan inte, mamma hjälpa mig...

Jag: Kom med armen då...

Lille Brottarn (blir helt vansinnig): Nej, min tur!! Kan själv!!! Dumma mamma!!!

*

Rösta på Rana

15 kommentarer:

purplerain sa...

Din beskrivning känns verkligen i hjärtat. Som om jag satt med. Men gud vad man älskar de små orkanerna.

Hannis sa...

Vilken bild!!
Arg,rasande,Frustrerad!!
Kan tänka mig att känslan för en liten måste vara förvirrande.
Rasande ena stunden och glad nästa=))


Kramen Hannis

lottens vita och gröna sa...

oh lilleman så arg, så arg så det nästan fräser ut i bilden, tänk han är väl nu i väsrsta trotsåldern, när dom är ur den perioden känns det ljuvligt!
gus är av samma kaliber, vevar som en galning och ska slåss, man ´blir lite full i skratt ibland, men ibland är det allt annat än kul...varmkram lotten

Annalunda sa...

Han är en härlig unge! Underbar bild... Tänker på er/ kram Annie

Hjärtat Mitt sa...

Åh stackarn! Han måste verkligen ha det jobbigt nu. Det är inte lätt vare sig för honom eller för dig.

Kram Mari i Marieholm

Camilla sa...

Oj, det är inte lätt. När man kan själv ... fast inte

Malin sa...

Du har blivit utmanad på min blogg :)

LillaFlisan sa...

Plutten!!!!

Men tänk så bra det är att ha: integritet,våga säga ifrån, En tro på sig själv och sen förmågan att be om hjälp...För att inte tala om......Hoppet om att allt är möjligt!!


Det är viktiga egenskaper det!!!!


Kram


Flisan

Hemma hos Bröderna Bus sa...

En bild säger mycket...Heja Brottarn, klart att du kan själv *fniss* Styrkekram till mamma så att hon står pall :)

Maria sa...

Uhhhh, det ER bare ikke let, når man vil selv ;-)

Klem Maria.

Willewira sa...

Blir han inte lite väl röd??? ;)

Lille gubben, det är till att ha en stark vilja. Han skulle kunna bilda klubb med dottern vår...

Puss, du goa!
Vi hörs!
/Willewira

Bella sa...

Hos mig var det dottern som vrålade kan själv...och jösses vad det känns även nu i tonåren när hormonerna hoppar!
Men dessa arga, frustrerade naturkrafter har skinn på näsan och fixar livets utmaningar! Man får bara hålla ut...
Kram,
Bella

Anna-Lena sa...

He he hellre din än min ;D Nej då... Nora är i precis den åldern oxå nu men hon pratar ju inte utan uttrycker sin ilska genom att skrika! Och vilka skrik sen!.. Puh!.. ;) Ha en skön dag med din lilla trotsare!.. Kramar

idas sa...

He, he, he... har en precis lika dan hemma! Det är iallafall tur att man inte närt en liten mespropp vid sin barm! =) Phu!


/Ida

Karins fotoblogg sa...

Har vi samma barn?!! Jag undrar så hur det känns... ilskan, frustrationen....de kan inte ha det lätt. Själv så känner jag: Aaaaaggghhhhhhh!!!
Kram