17 februari 2009

Det kom ett mejl

Det kom ett mejl från en kär vän. Han har ringt ett par gånger, men jag har inte ringt upp. Jag tycker mycket om honom och han vill mig väl, men ändå har jag inte ringt tillbaka. Låter kanske sinnessjukt, men det är verkligen sant att jag inte har förmått.

Han skrev:

Hur är det med dig egentligen? Svår att få tag på, korta svar på mejl och sms men på bloggen ser allt ut som vanligt, trots inlägget den 6 feb. Vet inte om jag är fånig, men jag blir lite nojig och orolig. [...] Jag tänker på dig. Hör av dig när du vill och orkar, kanske för en fika på stan bara?

Jag har telefonfobi när jag är ledsen, men skriva kan jag. Därför svarade jag:

Du är så söt, och du känner helt rätt. Märkligt läge här: apatiskt ingenmansland och tjafs och tårar och oro. Telefonen brukar jag lägga under en kudde så att jag inte ska höra när det ringer. Däremellan är det klarhet och ljuspunkter och tillförsikt och mys. [...] Alltså: du känner rätt i att det är lite knas på Rana-läget. Däremot behöver du inte oroa dig för mig, vännen. Den här stormjäveln rider jag ut.

Om bloggen skrev jag:

Japp. Bloggattityden är som den är. Inte ljug men bara en del av sanningen. Vill inte deppa för mycket på den.

Svar från honom:

Vad glad jag blir att höra av dig, även om det är knas. [...] Förut var du så himla ärlig på bloggen, men nu känns det lite mer vältvättat på något vis, som att du väljer vad du vill visa och inte visa.

Jag har alltid valt vad jag vill och inte vill visa. Men jag antar att jag blev lite provocerad av ordet "vältvättad" (även om jag förstår vad han menar). Det är väl helt enkelt därför jag lägger ut mejlväxlingen här. Och hallå hallå hallå, det är också nånting jag väljer att göra.

*

Rösta på Rana

22 kommentarer:

Anna sa...

Ja, visst måste man få välja. Vältvättat eller rejält nedsmutsat. Jag tror inte det finns många bloggar som speglar hela sanningen – så är det med text.

Ibland får jag höra att det är bra att jag har blogg, så att folk vet hur jag EGENTLIGEN mår... Då tycker jag plötsligt att jag måste rycka på axlarna och säga att det inte är så farligt. Som sagt; sällan hela sanningen.

ESMERALDAS HJERTE sa...

ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ vennen:) vad NYYYYDELIG UUUUUUNDEEEEERRRRBAAAAAAAAAAAAAAARRR du er.....så FULL av visdom og innsikt... hvorfor ikke la tårene renne mens latte`n gjør seg klar for lite rana-mys? hvorfor må det være enten eller i livet vårt; siden det nesten alltid er både og? er i "både-og"-land selv for tiden, masssssssse slitsomme og herligedeilige følelser om hverandre...så du kan jo gjette hvor landet ligger....hyppige flyturer og sånn....å ha hjertet et annet sted enn i nuet er fryktansvårt-fantasstisk....eller andre vegen:fantastidk "fryktansvårt"(eget wannabee svenska-ord:)hehehe...ja, er du ordentlig nysgjerrig så får du nok svar på en mail..hihihihi....

LOTS OF LOVE

Willewira sa...

Hej hjärtegumman!

Jag ler och ser dig framför mig... goa Rana!
Du är lite som jag... visar upp en liten söt och glad sida och sen gömmer man resten för världen.

Men är inte livet så?? Hur man än vänder och vrider sig så är stjärten bak.
Med det vill jag säga att vi alla visar olika sidor av oss vid olika tidpunkter.
De vi jobbar med själva för tillfället, brukar bli de som hamnar i skymundan för andra.

Mest för att man ska orka med. Man går ju och grubblar på vissa saker och ibland behöver man ju avbrott... Det är ofta avbrotten som syns utåt...
Åtminstone är det så för mig...

Så goaste gulligaste vän... du är den du är och du visar vad du vill visa.
Vi som tycker om dig sitter bredvid i tanken och finns med dig. Och ibland kommer det ett mejl. Ibland ett telefonsamtal (även om ringsignalerna går ohörda fram). ;)
Men vi finns här för dig. Om du orkar och vill. :)

Puss och Kramar i massor!!
En för tillfället ganska snurrig Willewira.

Matilda sa...

Vilken snygging! Ja DU också förstås men nu syftade jag på din kompis. Singel?

Nettan sa...

Telefonskräck... jodå, honom känner jag med, jag avskyr att ringa folk och även att svara ibland... Arbetssamtal går bra, inga problem alls för där vet man vad man ska säga, men annars... brrr.

Visst rider du ut den här 'stormjäveln' det är jag övertygad om. Säg till om du behöver en puff i gumpen eller bara en kram, då kommer de vips!
Kram BK:n

Lussan sa...

Ledsen att du är ledsen, Rana, men glad att du/ni har en så fin vänskap som denna.

Vi måste vara många som känner igen det du skriver i det här inlägget. Jag skulle vilja blåsa bort stormjäveln åt dig, Rana.
*låtsashåller i handen och klappar på kinden*

Kram till dig

Sill-Britt sa...

Åh vilken fin kommentar du lämnade! Tack snälla du!
(Han somnade till slut så nu ska jag njuta av lugnet så länge jag orkar vara vaken. *ler*)

Mizty sa...

Svävar förbi med en sån där cyber-

Kram

och en önskan om gladare dagar i livets berg och dalbana.

(Jag kan stänga av min ringsignal)

Sill-Britt sa...

Haha, jag känner det samma! Länkar dig med så jag hittar tillbaka.
Det är..som att vara nykär när man hittar en blogg man gillar!

NinaH sa...

Vi har alla våra ups & downs.... Känns förstås gott att någon bryr sig... men jag skulle nog också tveka för telfonkontakt....
När det gäller dina "nertankar": önskar dig snar vändning!!! Värmekram från mig!
Mer trivialt spörsmål: såg att du frågade Mari på Hjärtat mitt om fröfirmetips. Jag har en hel del länkar till fröfirmor på min blog. Svenska Impecta är bra att starta hos. Bra fröer & många sorter. Inom alla växtgrupper. Bilder och bra beskrivningar på deras hemsida.
Lycka till!

Mizty sa...

Tvärtom, tvärtom
tror du är hur frisk som helst

så länge du inte har prickar.

Ibland vill man ju bara inte.....

kristina sa...

En sån fantastisk blogg du har! Jag kämpar med min, har nyss startat,men jag har en bit kvar känner jag , när jag tittar på din! Kolla gärna in till mig och ge mig tips eller bara vandra runt hos mig! kram

anna of sweden sa...

Hej!
Har just trillat in här och kikat runt lite.
Tänkte att jag skulle lämna ett avtryck.
Lycka till på jobbfronten!
Hälsar Anna i Philadelphia.

oumberligating sa...

Hej Rana! Tack för kommentaren inne hos mig trevligt. Min Fru har som sagt hoppat runt på kryckor i 15 år nu så hon är stark så säger jag något dumt eller är för "flörtig"(ler) så smäller det, lyckades få en rejäl smäll eller rättare sagt en rak höger mitt på överarmen där det gör som ondast(ler) under julmiddagen pratade lite för mycket om en tidigare flickvän (cirka 25 år sedan). Du förstår hur hårt hållen jag är(ler) men blogga går bra och det är ett ganska kul gemensamt intresse skapar mycket disskusioner och funderingar!
Läser om "pricksjuka" minns verkligen hur det var när alla tre fick vattkoppor ungefär samtidigt, Lillebror som precis lärt sig räkna gick och räknade storebrors prickar och kallade honom för "picknonan" PrickJohan tyckte inte storebror alls om. Att sedan som förälder försöka låta bli de små "mysiga" sårskorporna var bara det en plåga, min dotter anklagar mig ännu för vissa små ärr(ler)! Ha en fin dag! Mvh från Peter!

Jenny sa...

Jag och telefonen har aldrig varit goda vänner. Det knyter sig i magen varje gång jag måste ringa eller svara. Men sms:a och skriva mail går bra.

oumberligating sa...

Hej Oumberliga Peter här igen eller rättare sagt Omöjliga kanske?
Ja i vilket fall som helst det här med sanningar är intressant, jag är själv arbetssökande som det så vackert heter för första gången i mitt liv vi 44 års ålder. Hade förra veckan en arbetsgivare som "googlat" mig det berättade han öppet och hade fått en possitiv syn på mig bla a så är jag ordförande i en Patientförening men mina bloggar och foton på mig dök också upp så man ska ju vara medveten om allt man skriver stannar ju kvar i "cyberrymden" för kanska överskådlig tid framåt, nu ska jag inte sitta och föreläsa för det vet jag att du redan vet, men jag tror inte alla riktigt funderar kring dessa frågor och vad de kan innebära. Märker det bl a på att jag får i vissa fall fler mail om vissa frågor än kommentarer och gäller det sin egen pesonliga psykiska hälsa som jag får mycket mail om på jernsaxen@live.se så tycker alla att sekretessen är det viktigaste och en kille ville inte ens maila utan ville att vi tog kontakt via telefon och det pga hans ställning i samhället, han hade precis som jag fått svåra psykiska besvär efter sin neuroborrelia. (Vill bara gör ett litet tillägg här är helt frisk nu, ifallatt någon googlar mig (ler)! ) Nu är jag helt öppen vem jag är tycker det är viktig särskilt ur det här med att driva en ideéllförening. Fast i grunden ska man nog inte bli allt för nojjig, det skrivs så oerhört mycket och "öppenheten" breder ut sig. Fast vissa saker kanske man ska vara försiktig med, fast att jag är gift med en underbart våldsam och total kvinna är ingen hemlighet för oss som känner henne, när hon var frisk så var hon också Sveriges absolut tuffaste och vackraste byggchef!
Vacker är hon fortfarnade visseligen inte anställd chef, men "ledare" kan man vara ändå!
Ett tag så publicerade man knappt några bilder alls på sina barn, nu väller nätet av små gulliga kladdiga och snoriga barn, fast jag tror att många undviker att visa sina barn nakna t ex och det är ju onödigt som det ser ut idag när man griper personer som ibland har upp till 10 000 bilder på barn som barn aldrig får visas. Där går det bra att googla mig även om det kostar mig jobbet för all framtid.
Barn är oantastliga på alla fronter inte ens det minsta lilla sexskämt är okej, då smäller det jag lovar. Jag är emot dödsstraff men riktig livstid är okej och anses av många långtidsfångar vara det värsta straffet (ska inte utveckla det här, blir lite långt).
Hoppsan nu höll jag på att elda upp mig igen, måste ta det lite lugnt(ler). Som sagt ha en fin dag mvh från Peter Olofsson!

oumberligating sa...

Tack för kommentaren, det här kanske är en av fördelarna med att stå till arbetsmarknadens förfogande att man kan blogga när man vill, skojjar bara, jag längtar verkligen efter att jobba och söker verkligen brett, vi för se vad som händer, gjorde just ett litet inlägg om min "Lilla Fru" hon har det bra som har mig med "djävlar vad illa det är ute i buskarna" och särskilt för långtids sjuka kvinnor med barn, några självmord per år så hemsk är statestiken. Gjorde en ny kommentar alldeles nyss om "Lilla Frun" sedan ska jag inte plåga min bloggvänner med henne något mer.
Har som praxis att för varje arbetsansökan jag gör så gör jag ett inlägg på någon av bloggarna för att rensa hjärnan, mår verkligen inte bra av att sitta och nästan be om jobb. Meriter är inte mycket värda idag alla gånger som du vet, nej nu ska jag inte plåga dig med 2 meters inlägg mer, ha som sagt en fin dag, ska hjälpa "Lilla Frun" upp ur sängen sedan ska hon ha duschhjälp hon lyckades skada handen (inte den hon slåss med) på Nyårsaftonen, hon påstår att min biff var seg hon skadade sig när hon skar upp maten, helt otroligt så nu kan hon inte ens gå med kryckor, vi skrattade mycket när vi var på akuten under hela nyårsnatten, vi är vana nu(ler). Vårt måtte är: -Det kan alltid bli sämre och en olycka kommer sällan ensam(ler) Ha en fin dag mvh från Peter!

Zäta sa...

Hej Rana!

Det är det här som är tjusningen med bloggen, att man kan välja hur mycket eller lite man vill visa, och vilken eller vilka sidor av sig själv man vill outa, och när.

Kom ihåg att jag gillar dig oavsett om du drar på mungiporna eller är nere i botten.

Daniel sa...

Att alltid blotta sitt inre i offentligheten tror jag de flesta drar sig för emellanåt.

Nere som upp så dina texter vi läser!

Fredrik sa...

Oj vad många kommentarer du får, kul!!
Jag har en såndär jobbig utmaning till dig på min blogg, ta den om du vill :)
Hej så länge...

Soffy sa...

Skönt, men ibland jobbigt, med vänner som läser en som en öppen bok! Man visar ju bara en del av en själv på bloggen, och ibland är det terapeutiskt att skriva av sig - ibland vill man fokusera på det som gör att man mår bra! Kram, hoppas du hittar många ljusglimtar som gör att du mår bra varje dag!

Svägerskan sa...

Kram. Kanske kan en pysselträff locka?/Malin