Det är så enkelt att glädja någon annan med en komplimang. Det kostar inget mer än lite mod, och dessutom blir man ju glad själv.
Jag minns fortfarande komplimanger som jag har fått för många år sedan.På en fest (på en aikidoklubb av alla ställen) stod jag mitt på dojon och dansade med mina vänner. Plötsligt kommer en okänd kvinna fram till mig och säger att hon har tittat på mig länge och att hon nu vill bara säga att det är en njutning att titta på mig eftersom jag "rör mig så himla kvinnligt". Den komplimangen har jag gömt vid hjärtat.
Och när Mannen och jag just hade träffats, gav han mig en komplimang som blåste mig av vägen. Vi var på en skogspromenad; jag minns fortfarande vid vilken vägkrok i min barndoms skogar vi befann oss. Så tog Mannen (då nästan bara Pojken) den just fyllda artonåriga flickan - mig - i famn och sa inte "du är så söt". Nej, han sa "dina ögon lyser av intelligens". Efter det har han flera gånger kallat mig pulver och pucko och knäppgök, men det spelar ingen roll. En gång sa han att mina ögon lyste av intelligens och det glömmer jag aldrig.
För några dagar sen var jag så djärv att jag sa till en främmande karl att han luktade gott. Han var stor och tjock och såg jättesur ut. Man ska vara försiktig med att placera folk i fack, men what the heck, det här var en typisk IT-nörd. Men jag tog mod till mig.
Jag: Får jag säga en sak? Vad du luktar gott.
IT-nörden (nästan tjurigt): Jaha.
Jag (försökte se rar ut): Vad har du för rakvatten?
IT-nörden (fortfarande tjurigt): Hugo Boss.
Jag: Luktar jättegott.
IT-nörden (konverserar motvilligt): Jaha, då får jag väl fortsätta använda den.
Ett tag tänkte jag "jädra torrboll". Här kommer en ung kvinna och säger att han luktar gott (snacka om intim och flirtig komplimang) och människan kan inte ens säga "tack". Men sen kom jag på att det var irrelevant. Komplimangen gav jag för att ge, inte för att vara duktig och bli omtyckt. Skit samma om han inte såg glad och tacksam ut. Verkligen skit samma. Jag menade vad jag sa och jag blev själv på gott humör över mitt vardagsmod.
*
Rösta på Rana
.JPG)
23 kommentarer:
Precis så ska det vara!
Från hjärtat och ärligt!
Själv blev jag kallad kärring i går...
Av en tjurig tonåring på moppe.
Bra för min 38 års kris.
Hade lust att visa honom mina självförsvarskunskaper,
sen slog det mig att jag är vuxen...
Eller ja vad det nu är man är mitt i livet*skrattar*
Vilken komplimang!
Lyser av intelligens!!
Kramen till dig//Hannis
Jodå Rana, ärliga komplimanger är alltid gôrgoa att få (och ge).
Under min tid som singel gav jag komplimanger till höger och vänster just bara för att jag kände för det där och då. Utan baktanke. Såväl till män som kvinnor. Aldrig att någon blev sur - möjligen generad - men aldrig sur.
När jag väl träffade nuvarande frugan, fortsatte jag naivt nog på samma spår med henne närvarande. Inte så passande.
En av de komplimanger jag kommer ihåg tydligast är den på det stora varuhuset. Vacker, ung mamma med liten baby i barnvagnen. Kort, tajt klänning. Böjer sig över vagnen för att pyssla med babyn.
Jag: "Ursäkta, jag bara måste få ge dig en komplimang för en alldeles förträffligt söt rumpa!".
Hon: "Åh, tack!" med röda kinder.
Jag gick iväg och sekunden senare kom mannen . . .
Se där ja! / Go gôbbe
Dessutom är det inte säkert att han inte blev glad fast att han inte förmådde visa det. Jag själv, som från och till varit otroligt blyg i mina dagar på ett allt annat än charmigt sätt. Min blyghet har i andras ögon fått mig att framstå som otrevlig, avvisande, kort i tonen, avståndstagande osv. Så ofta när jag möter någon som är ju så där otrevlig så tänker jag inom mig att kanske, kanske är personen bara krampaktigt blyg eller känner sig illa till mods i sociala sammanhang fast att det tar sig helt fel uttryck. Kanske var han den som behövde en komplimang mest av alla, det kan du aldrig veta. Bra gjort i alla fall! :)
Helt rätt gjort Rana!!
Att vara vänlig och uppmuntrande borde ju vara det mest naturliga i världen! Tyvärr är det ju inte riktigt så.
Många gånger tar vi på oss ryggsäcken med osäkerhet, människorädsla och tillkortakommanden, istället för att lasta den med kärlek, värme, frimodighet och smittande glädje.
Tror jag ska kämpa med att ställa den ryggsäcken vid dörren varje morgon så jag inte glömmer den...
Du min vän har kommit ihåg den och det ska du ha en eloge för!!
Och mannen kommer med all säkerhet bära med sig din komplimang på ett säkert ställe att ta fram när han behöver den. Troligen kommer han känna sig riktigt bra varje gång han tar på sig sitt rakvatten. Han luktar ju gott!!
Puss och kram till dig!!
Du underbara!! ;)
Willewira
Det är viktigt att man törs ge komplimanger! Och kanske sura gubben blev glad trots allt? En del karlar har ju svårt att ta komplimanger...och de har även svårt att fatta...Dessutom blir de förvirrade av oss kvinnor tror jag ;) Det var fint gjort av dig!
Jag tror nog att IT-nörden, trots sitt tjuriga beteende, blev glad över din komplimang. Vi svenskar är ju rätt dåliga på att ge komplimanger och förmodligen ännu sämre på att ta emot dem.
Rana!!!
Hela din blogg lyser intelligens!!!!
För vad sägs om:
"Komplimangen gav jag för att ge, inte för att vara duktig och bli omtyckt. Skit samma om han inte såg glad och tacksam ut. Verkligen skit samma."
Det var fanimig det finaste jag hört sen jag konfirmerade mig, För att citera ännu en genial skribent!
KRAAAAAAAAAAAM!!!!
Flisan
Jag tror att han blev glad innerst inne. Mest troligen ovan vid att få komplimanger och osäker på om du menade allvar. Senare under dagen har hans tankar nog återvänt många gånger till komplimangen och Hugo Boss kommer numera för all framtid att stå på hans badrumshylla.
goda goda du!
hvilken rikdom det er i livet å få gi fordi det er godt, ikke fordi man er desperat etter å få noe- og derfor "ser seg nødt til" å gi....sååå godt å få klemme, bekrefte og være god mot andre- skit samma hvordan tilbakemeldingen er....også er det faktisk slik at vi ikke er så "flinke" til å gi- til tross for hvor lite det egentlig koster oss...har opplevd iblant at kan den jeg gir et kompl. blir ordentlig "satt ut", fordi vedkommende ikke er vant med at sånt kommer uoppfordret...., uten at man gir noe først, presterer noe, eller mener å ha "fortjent" det man fikk....
Nei- SKIIIIT I!!!...Jeg velger som deg; jeg velger å gi fordi det er godt, fordi det gir meg følelsen av FRIHET....og av glede...
SMASSSK
Härliga du! Och jädra torrbollsgubbe..
Jag fick tårar i ögonen när jag läste den komplimang din man sa till dig som pojke och jag förstår att du bär den närmast ditt hjärta.
Komplimanger från hjärtat får oss alla att glittra, men det är tyvärr så få som vågar ge sådana.
Varm kram till dig!
Anna
Man är aldrig så snygg som efter en komplimang heter det ju...
Vilken grinig man som inte ens kunde säga tack. Men han blev nog bara chockad.
oh du är bara såååå underbar, menar det!!! läser ofta dina inlägg högt för mannen, vi är med i din fans grupp skaruveta!
kan tänka mig att tjockisen gick malligt iväg och han kommer aaaaaaaaldrig glömma din komplimang! nedrans så du är ball, rana!
varmkram lotten
Bra gjort där Rana.
Tror säkerligen att han blev glad men dock hade svårt att visa det.
Tänk nu kommer han nog få en fin pust av din komplimang varje gång han duttar på sig av sin lika goda parfym.
Sen får du hoppa över till mig, för du är även duktig på att gissa ;-)
Ett litet mail med din adress emotses gärna.
Kramar Trollmor
Men it-nörden blev säkert bara osäker! Vi stackars människor är så vana vid kritik att vi blir misstänksamma när vi får uppskattning!.. Vad vill du nu, brukar jag säganär mannen ngn gång kommer hem med blommor el... He he... stackars min man! ;) Men det är helt rätt! Man borde GE en komplimang om dagen till ngn... Kanske en ny bloggrörelse! Komplimentera mera eller nåt sånt!.. ;) Ha en skön kväll, vackra, rara, goa du!
Det är rätta takter!
Komplimanger utan baktankar är de "ädlaste".
Har jag förresten sagt att du är värd alla komplimanger i världen, både dem du får och inte får!
Mer vardagsmod åt folket! Så himla bra gjort av dig att ge komplimangen om den goda lukten. Jag är helt säker på att IT-nörden blev glad inne i hjärtat, även om han gissningsvis inte visste hur han skulle hantera situationen där och då. Själv försöker jag jobba på mitt vardagsmod och det går långsamt åt rätt håll, men jag har långt kvar till din nivå :-). Tack för inspirationen!
Kram från Helena
Det är så mycket sanning det du skriver. Komplimanger liksom goda gärningar skall ges och göras utan några förväntningar på respons eller gengäld. Men det är lättare sagt än gjort tycker jag. Tror att vi ofta, kanske omedvetet förväntar oss mer än vi vågar förstå. Känns hemskt eller kanske bra, att vi gör så mycket för det egna egots skull...
/Lina
Heja Rana! Jag försöker tänka på det där... För det blir ju så mycket trevligare när vi ser och uppskattar varandra!
Kram
ps. Niklas har luktat lika gott som surgubben, han hade det rakvattnet tidigare. Nu luktar han gott av något annat som jag inte minns namnet på :) ds
Jag är kanske som den där IT-nörden för jag har svårt för komplimanger, i alla fall dom som gäller ytan. Jag känner mig mest värderad och bedömd då.
Men att höra att intelligensen lyser ur ögonen- sånt går hem. ;)
Å gu va gulligt, som en liten film som spelades upp, du skriver så bra=) Han gick säkert hem och tänkte på din kommentar sen och var glad i hjärtat även om han envisades med att sura;)
Den stackarn var nog inte van att få komplimanger. Så när han kommit hem och chocken lagt sig och han kommer på den där okända kvinnan sa så kommer han le med hela ansiktet.
Du gjorde nog en man glad den dagen. Fast han inte visste det där och då när du sa det.
Du är en god människa Rana.
kramen Synne.
Just den där flaskan Hugo Boss är den enda parfym jag använder. Fast jag är ingen tjock IT-nisse och är inte sur varje dag iaf.. :)
Det är därför dina komplimanger känns så underbara att få! :)
Skicka en kommentar