Surrabutt, 4 år. Lilla fröken Mjukstrul. Å vad det ska krånglas och lirkas ibland. Ikväll tog det henne tio minuter att få på sig pyjamasen, alltmedan hon omständligt förklarade varför hon inte kunde klä på sig fortare. Mitt tålamod tröt på slutet.
Jag: Men snälla unge, kan du ta på pyjamasen nu!!
Surrabutt (slår om): Ja visst, min kära lilla mamma.
Jag (rörd): Gumman...
Surrabutt: Varför skrattar du?
Jag: För att du är så himla söt.
Surrabutt (förnärmad): Jag vet, men det är ingenting att skratta åt.
*
Rösta på Rana
.JPG)
10 kommentarer:
så sööööt ;)
tänkte bara tacka för ditt svar i min blogg, ja om pingningen ;)
/Jenny
Vad ska man säga....
Man bara smälter helt enkelt.
Kramen på dig.
Synne.
Konsten att charma sina halvtokiga föräldrar. Synd att man inte kan den längre ;)
Vad ska man säga? Man kan ju inte vara otålig när nån är så söt.
Min personlighet för tillfället skulle kunna mätas i Hulkmått, då Hulken är riktigt arg! Ha en bra dag på dig goa du. Kram
Lovely! :-)
Man kan ju inte annat än le när de har förklaringar till allt. Och ändå inte...
Hon är för härlig din Surrabutt.
Hoppas att du får en bra dag! Läs och kommentera gärna min blogg; http://zioz.blogg.se :)
Verkligen ingenting att skratta åt *fniss* ;)
Hahaha! Underbart!
Och hohoho.... nej, det är inte vår bakgård ;) Vi har en mycket mindre fashionabel bakgård(tomt) till ett radhus inte så centralt, kan jag tillägga.
Hehe, här fanns det gott om citat att känna igen (med en 7- och en 2-åring hemma). Kul! Tack för titten hos mig.
Ha ha...så søt...
Skicka en kommentar