08 februari 2009

Måste bara säga...

Mitt i en tugga hoppar Surrabutt ner från stolen och springer iväg från köksbordet. Framme vid badrummet vänder hon och springer tillbaka till köket. Hon står och studsar otåligt på stället.

Surrabutt (förklarar): Jag är jättekissnödig, förstår du, mamma.

Jag: Men...

Surrabutt: Jag skulle bara säga att jag är jättejättekissnödig.

Jag: Men spring!

Surrabutt: Kisset håller nästan på att komma.

Jag: Men spring på toa, älskling!!

Surrabutt (eftertänksamt): Ja, det kan jag göra.

-

Ungen hann.

*

Rösta på Rana

8 kommentarer:

Jojo sa...

Haha, så lätt att känna igen sig och sina barn där..

Kram Jojo

annalarssonphotography sa...

:)

Hoppas att du känner dig lite bättre till mods nu Rana.

Du undrade om jag har någon tro.
Ja, det har jag.. En tro som det tagit hela mitt liv att bygga upp - tron på mig själv :)
Den kan försätta berg!
Så den störste 'guden/gudinnan' bor inom oss själva - det är min tro, det gäller bara att hitta fram dit och hålla fast också :)

Sen tror jag även på livet efter döden då jag utbildar mig till medium..

Varm kram till dig vännen!

Annie - Annalunda sa...

Visst är den vacker....känns trösterikt när allt bara är svårt.
Saknar dig såååå mycket vännen min...

KRAM

Kajsa sa...

Det där känns ju bekant!

Synnøve. sa...

Goa ungar.
Tur hon hann. Men hon var ju snäll som bara ville förklara för dig.

Hoppas det är lite ljusare i tunneln nu.
Kram Synne.

Anonym sa...

Underbart! Skönt att hon hann. Hade blivit blött och kallt annars :-) Kram

Anonym sa...

Hahah, det är så roligt när du skriver om dina barn.

Anonym sa...

Det är såå typiskt de där barnen. Som tur är förändras det ju när man är vuxen. Det är ju aldrig någon vuxen som tänker jag ska bara göra detta först, inte alls. ( :