Ta bara den silvervita rabatten på framsidan - den som ska bli drottningen i vår vita grusträdgård. Den är fortfarande en gigantisk oval av lera. Det hela ser ut som en utgrävd grav. Där knäckte jag ryggen i mina fåfängliga försök att förvandla fem miljoner kubikmeter stenhård lerjord till svart mylla. Nu växer där tusentals rödklöver och andra skojare. De känns inte så silvervita, precis.
Men ändå. Det går åt rätt håll. Purpurrabatten, mitt violetta hav som ska omgärda halva trädgården (är tanken), börjar faktiskt ta form. Den går från blått via blålila till rödlila. Stommen utgörs av stadiga och pålitliga gynnare som stäppsalvia, anisisop, lammöron och astrar. Även mer gracila varelser som stor blåklocka och franska blåmunkar har sin plats i rabatten. Ettåringar som safirsalvia, blåklint, rosenskära och grekisk lövkoja fyller ut tomrummen i nyplanteringen.
Nu håller jag på och väver ihop purpurrabatten med örtagården. Det blir bra; nästan alla mina kryddor får blå (cikoria, isop, gurkört), blålila (kungsmynta, kryddtimjan, citrontimjan) eller rödlila (gräslök, backtimjan, temynta, läkemalva) blommor. Och flera av de icke-blommande kryddorna har ett suveränt bladverk. Favoriterna är brokbladig äppelmynta, gråtimjan, lammöron och vit malört ('Silver queen') som gnistrar som silver mot sina mer färgstarka grannar.
Dagens projekt är att plantera ut ett dussin frösådda lejongap (lila, vad trodde du) i nämnda purpurrabatts framkant. De är så klena och taniga att jag tvivlar på projektets möjligheter, men vem vet. De kanske bestämmer sig för att börja leva ett storslaget liv. Dessutom har jag köpt en stor låda med en massa skott av rödkål. Jag ser framför mig en armé av surrealistiska, violetta klot som rullar fram bland fänkål och åbrådd. Sååå snyggt! Och roligt. Men sen kom svärmors man Trädgårdsmästaren och sa sarkastiskt: "Aha ja, rödkål? Rådjurens älsklingsmat!" Då kände jag att hela trädgårdslusten svajade till, men snabbt som sjutton återerövrade jag den. Min trädgård! Min rabatt! Min rödkål!
I en annan del av trädgården växer dessa purpurfärgade, fantastiska divor:
Bild: pionvallmo, plommonfärgade.
*
Rösta på Rana
.JPG)
17 kommentarer:
När jag läser om dina trädgårdsbestyr så känns det som om jag bor för långt ifrån. Jag vill gå bredvid istället, se dig fäkta med armarna – gestikulera och peka. Titta noga, gå vidare, vända tillbaka och känna.
Själv har jag nått någon form av trädgårdsstopp. Jag vill inte mer, jag håller paus en månad eller två.
vilka tjusiga vallmodivor du har! Jag skrattade så gott när jag läste om ditt gravgrävande :-D
Själv har jag just planterat lavendel, nepeta, stjärnflocka och riddarsporrar och drar nu iväg från alltihop i en vecka och låter det torka bäst det vill - kanske inte mitt smartaste drag...
Kram du silvervita blomstertös!
Och vi andra dödliga, som inte har silvriga eller purpurfärgade fingrar, sitter här och suktar och drömmer. För oss kvittar det ju om din trädgård finns i verkligheten eller bara i drömmen, här är allt ändå virituellt.
Alltså allvarligt, Lars Krantz och hans gelikar, visst gör de fina och vackra trädgårdsböcker men jag vill ha "Ranas poetiska trädgård" i bokhandeln lagom till jul.
En given hit!
Jag köper den.
Kram Helena
I min trädgård finns en stulen stockros som bara måste vara släkt med dina valmodivor...
Färgen är bara SÅ härlig!
Fast det är just nu inte så mycket annat som blommar, mycket står i knopp eller har redan blommat klart.
Kanske blir det bilder någon natt när jag inte har annat för mig.
Även jag är spekulant på "Ranas poetiska trädgård" så att du vet.
Skriv den!
Kram //M
"Ranas poetiska trädgård" är en given hit! Jag kommer att köa för att få ett signerat ex.
Så otroligt vackert det kommer bli hos dig! Idag har ytterligare en "Rana" fått flytta hem till Annalunda
Allt väl annars?? Tänker på dig!
Blomsterkram Annie
Hej igen Rana Monet!
Nånting hos mig till dig!
Kram Annie
Hej
Det är inspirerande att läsa om dina rabatter. Jag är trädgårdsanalfabet men vill lära mig någonting så jag suger i mig och tänker åka och skaffa lite växter.
Låter jättefint:-) Älskar vallmo, speciellt den röda. Har försökt få till det utanför men utan framgång...
Har ni lust att komma på em nästa söndag på lite fika, säg runt 3-tiden kanske?
Kramis!
Åhh, vilken vacker vallmo!! Har aldrig sett den färgen tidigare.
Och du, vad härligt du beskriver dina rabatter!! Kram!!
Jag tror aldrig jag har lytt en enda trädgårdskunnig person i hela mitt liv...bara följt min intuition och tyst tänkt för mig själv...ja, ja...jag hör vad ni säger och ironin i rösten hör jag med...men jag vägrar släppa det jag tror på och...sagda profetsior har inte inträffat ännu...känns underbart i amatörsjälen...så...jag tror att dina rödkålshuvuden kommer att lysa som vackra rödlila blommar i ditt land och bli den där pricken över i:t. Rådjuren kommer självklart att frossa i någon annans rabatt...jag menar ombyte förnöjer - det vet man ju...
Så underbart vacker pionvallmo!
Grattis till din utmärkelse ifrån både Helena och Annie - jag håller med dem i respektive motivering!
Kram,
Bella
Men jisses vad duktigt du är..o du har vad jag förstått gröna fingrar =) Här är det noll på den fronten men med lite tur så har jag iaf lyckats med ogräs-VM i pärlandet ;)
Kram
Vad vackert det låter!
Någon gång ska jag oxå få till det, hoppas jag. Just nu stoppar jag ner allt huller om buller bara för att det ska överleva :)
Får ut och gräva i leran senare i höst när det är grävbart igen.
Vallmon är ljuvlig.
Kram Mari i Marieholm
Vännen. Vilken energi. Låter som en helhjärtad satsning. Ta det lugnt bara...Hoppas sommaren är snäll mot dig så här långt.
Ooo... vill ha frön från din vallmo :)
Åh vilken fin bild på vallmon. Ja det är kul med trädgård. Men hos mig har nästan allt blommat färdigt... trist. Jag får klippa ner och se om det kommer igen.
Ha det gott!
Kram Johanna
Så fint det kommer bli, vänta bara. Trädgårdar tar tid och de måste få göra allt i sin egen takt.
Skicka en kommentar