27 februari 2008

Äcklig prioritering

För ett tag sen var vi på besök hos några bekanta, en trebarnsfamilj. Under middagen satt pappan och berättade om sig själv. Mamman lirkade med lilltjejen, kollade till storkillen, matade pyttebebisen. Pappan berättade om sig själv. Mamman renoverade pyttebebisen, lugnade storkillen som löpte amok, hjälpte lilltjejen på pottan. Pappan berättade om sig själv. Mamman tjatade på storkillen, torkade lilltjejen i rumpan, ammade pyttebebisen. Och pappan, ja. Han berättade om sig själv.

Nu skulle jag kunna skrika högt och länge om jämnställdhet, orättvisor och mansgrisar. Men egentligen är det nåt annat som provocerar mig ännu mer: en vuxen person som är så upptagen att berätta om sitt liv och sin jobbiga barndom, att han inte märker att hans egna barn behöver bli torkade i rumpan. Att sätta sin egen dåtid framför barnens nutid, om nån fattar vad jag menar?

6 kommentarer:

Ankie Fontän sa...

Jag har turen att ha en del starka kvinnor i min omgivning, vilket i sig kan vara väldigt provocerande för vissa män... Jag blir skitförbannad när jag läser ditt inlägg. Mannen du beskriver borde gå i analys, DÄR kan han prata av sig...

Anonym sa...

Vad är det för ärthjärna till man??? Han behöver verkligen få en åthutning som heter duga. Hur insnöad får man bli????? Det undrar HUMLAN

Anna sa...

Mäh!? Med risk för att bli kategoriserande: Män med skygglappar är något av det värsta jag vet.

Och så tänker jag på kvinnan; hur sjutton kan hon låta det bli så?

Annica sa...

Jag hade nog sagt till (men så är jag lite bitchig också). Iaf om jag kände familjen väl. Svårt sånt där. Och sjukt störigt. Jag skulle inte kunna lyssna utan bara tänka på att han inte hjälper till.

Annica sa...

Och jag håller med Anna ovan. Hur kan det bli så?

Annalunda sa...

Skitstövel...en energitagare utan dess like... men hur står tjejen ut? Har läst dina härliga inlägg om sängprat och spindlar...försökte skicka en kommentar men försöker på det här inlägget istället!

Kram Annie