25 februari 2008

De samlas kring sängen

Jag säger som Bergman: "Nu kommer dämonerna". Med ä och allt. Det spelar ingen roll att jag verkligen borde sova, att Lille Brottarn kommer att köra upp mig klockan sex imorgon bitti, att jag inte sov förra natten, att jag av flera skäl borde vara utvilad imorgon. Det går inte ändå. Hjärtat slår som ett dopat lokomotiv, tankarna snurrar utan att jag kommer fram till minsta lilla slutsats, och jag ligger kallsvettig och tänker att nu borde jag verkligen sova. Men vet ni vad? Jag gör inte det ändå.

Ibland får jag anonyma (givetvis) kommentarer om att jag borde rycka upp mig och skaffa mig ett liv och en hobby. Men lyssna nu: när man har smockat rätt in i väggen fungerar inte det. Försöker man pressa sig bortom gränserna, går man bara sönder lite till. Så är det för mig, och så är det för otroligt många människor. Det enda som fungerar är mental vila, lite själsligt svängrum och varm och mjuk omtänksamhet. Eller en hand i nacken. Eller ett stort glas nybryggt kaffe.

I övrigt: allt väl ombord.

14 kommentarer:

Emma sa...

Du behöver inte alls rycka upp dig, det räcker väl med att du vet hur du mår och kan arbeta därifrån. Att acceptera är det svåraste och att tala om för sig själv att det måste få ta tid och det är skit jobbigt. Men man kommer ur det och gör man inte det så kan man leva så med, faktiskt, även om ens omgivning tycker det är konstigt.
Tiden läker inte alla sår men ett bamse plåster från en vän kan hjälpa en på traven!
Kram till dig å dina små söta ungar!

My sa...

Ska jag vara ärlig hoppas jag samma sak :). Men sån tur har man väl inte. Alla gravida kändisar verkar ha nån slags supergen som gör dom smala trots att dom är gravida.

Annica sa...

Utan att veta vad du grubblar över så verkar det okänsligt av folk att kommentera så. Jag avskyr för övrigt anonyma kommentarer. Fegt.

Jag tänker också mycket på nätterna när jag är sitter och matar Lillan. Enda stunderna det är lugnt och jag kan tänka färdigt. Kram

Mamma Millan sa...

Hej, först måste jag tacka för din goa kommentar!! Korten gjorde fotografen på plats, även de effektfulla bilderna i nåt program, faktiskt ingen anning, vi köpte bara hela kittet...men skulle ju önska att jag kunde göra så!!

SEn , så vill jag bara säga att jag känner med dig...vet ju inte vad som är fel o så...men kan säga att jag har med svårt att sova....väldigt svårt!!! Hemma för deprission,lite joibbigt, men jobbigast är nog alla omkring en som inte förstår.

Tycker med det är dumt med anonyma kommentarer, borde inte finnas.

Bara att skriva om du vill prata...är bra på att lyssna!!!

Kram Mamma Millan

elisabethj sa...

Heeeeyyyyy:) heier på deg; VIRKELIG!!!! sÅÅÅ UTROLIG bra du takler dette som du har møtt på; du ser sannheten om "veggen", og er kjærlig med deg selv......Nøkkelen til at jeg kan ha det bra er å ELSKE meg selv...fordi jeg er MEG, fordi jeg er vakker, ...fordi bare jeg vet hvordan jeg funker og hvor jeg trenger å sette grensene mine....Lita på deg selv og grensene dine, selvom andre ikke forstår eller prøver seg med anonyme akliga kommentarer.....Lita på at livet virkelig tar til når du minst venter det, og lita på at du kan bli stående oppreist uvahengig av hva andre mener...Takk for at du deler av hjerte-tankene dine, berikende og deilig å lese.......

Du har er vakkert hjerte!!!!!!

Elisabethklem

Jessan sa...

KRAMAR OM DIG!!
INGEN som inte har brakat rakt in i väggen med ångvälten kan rimligtvis sätta sej in i hur det är! Jag själv kunde det inte heller innan det small...Jag känner igen allt du pratar om i inlägget. Det kunde vara jag....KRAM! tänker på dej! Jessan

Lily of the valley sa...

Hej! Kul att du tittade in till mig så jag hittade dig :)
Så bra du skriver om dämonerna, så sant, så sant.
Fegt att skriva anonyma kommentarer...
De borde kanske börja blogga så de får ett liv och en hobby...
Ha det bra
kram Lily

Annalunda sa...

Håller helt med det Elisabeth skriver i sin kommentar! På min schäslong läser jag precis nu "Energitjuvar" av Inga-Lill Roos - mycket tänkvärt! Rekommenderas! Känner igen demonerna nattetid... *suck*
Bamse kram till dig ~ Annie

Anonym sa...

ok...

Mamma Millan sa...

Hej igen, tack tack för söta ord om min dotter, ska jag visa henne!!!

Ja, det är inte lätt livet alltid!
Det har varit tufft kan jag säga...o alltid svårt med barnen om man mår dåligt, svårt att räcka till för alla, om man inte ens orkar med sig själv!!
Jag fick en läxa av sköterskan jag går hos...att hitta nåt för mig själv att göra, som inte innefattade barn el famij..ok, tänkte jag....så svårt, tillslut kom jag på det...starta bloggen!!!
Ja, hade 2 först, en lite djupare, med tankar o funderingar... o denna lite gladare...men den behövs inte mer(just nu i alla fall) Har fått så mycket fr bloggen, så mö kärlek o inspiration, orkar åter ta upp lite pyssel o så..som var omöjligt förr...Måstesäga att var bästa "Läxan" jag fått i hela mitt liv...även om jag nu skriver om barn o fam.

Men som sagt det är tufft...
Maila om du vil, lättare att "prata" då;

millan.orrben@hotmail.com

Kram på dig o ta hand om dig!!

Mamma Millan sa...

Hej igen, tack tack för söta ord om min dotter, ska jag visa henne!!!

Ja, det är inte lätt livet alltid!
Det har varit tufft kan jag säga...o alltid svårt med barnen om man mår dåligt, svårt att räcka till för alla, om man inte ens orkar med sig själv!!
Jag fick en läxa av sköterskan jag går hos...att hitta nåt för mig själv att göra, som inte innefattade barn el famij..ok, tänkte jag....så svårt, tillslut kom jag på det...starta bloggen!!!
Ja, hade 2 först, en lite djupare, med tankar o funderingar... o denna lite gladare...men den behövs inte mer(just nu i alla fall) Har fått så mycket fr bloggen, så mö kärlek o inspiration, orkar åter ta upp lite pyssel o så..som var omöjligt förr...Måstesäga att var bästa "Läxan" jag fått i hela mitt liv...även om jag nu skriver om barn o fam.

Men som sagt det är tufft...
Maila om du vil, lättare att "prata" då;

millan.orrben@hotmail.com

Kram på dig o ta hand om dig!!

Vita tankar sa...

Säger bara som så...kram *kram*...

Linda

KaosHouse sa...

Hej!
Tänk vad bra det vore om man kunde ställa in sig på att bara suga åt sig de bra kommentarerna och låta de andra bara rinna av..! (Tyvärr funkar det ju inte så varken på nätet eller på bloggen... Men läs de trevliga minst dubbelt så många ggr som de andra - och ta till dig de.) Hejar på dig! :)

...åter till ditt draperi. :)
Funkar det med en stång istället, och öljetter på tyget, om du har tillräckligt med tyg då. Det går åt lite mer än ett "slätt".
En tanke bara, annars kan vi säkert komma på nån annan lösning! =)

Hej så länge!

Petra sa...

Och rycka upp sig som är så lätt (not!)- Kommenterar folk verkligen så :-O Jag hatar att inte kunna somna, det är så nedbrytande.
Men oftast går det över fast man tror att det aldrig ska göra det.