Dottern konverserar

Kvällsprat i sängen med dottern. Hon kör som vanligt sitt brådmogna, barnsliga kvitter, vilket fick mig att skratta högt för första gången idag.

Surrabutt: Vad hette den där pojken i boken?

Jag: Menar du Viggo?

Surrabutt (uppskattande): Viggo var det, det har du rätt i.

*

Surrabutt: Jag ligger här hos dig för det är så mjukt och varmt. Men vi har ju ingen mat.

Jag: Vad menar du?

Surrabutt: Men vi ska ju handla det. Det finns ju faktiskt mat i affären.

*

Jag: God natt, min gosefia.

Surrabutt: Du är min gosefia, mamma. Och pappa är det. Och alla gamla människor är mina gosefia.