06 februari 2008

En oskyldig fråga

Hur mår du?

Jag vet inte. Jag kan inte svara på det. Ärligt talat, jag vet inte. Jag är inte van att vara så här förvirrad. Känslan av att vara glad åt vardagsmyset är lika sann som känslan av att vara ledsen för alla mina tillkortakommanden. När jag varsamt tänker några veckor eller timmar framåt, är känslan av tillförsikt lika sann som oron. Förtydligande: jag har inga problem med motstridiga och motsägelsefulla tankar och känslor. Dessa brukar vara mina trogna följeslagare. Hm, kom osökt att tänka på ett citat från filmen Elling: "yrseln och svimmelheten er mine enda venner". Men jag gillar inte känslan av att jag ljuger. Jag kan känna mig slut och genomynklig, tills jag plötsligt kommer på att allting kommer att fixa sig. Jag kan känna mig stark och glad, tills någon säger "du låter glad " och då plötsligt tappa allt. Utan förvarning känner jag inte längre det, som jag vet att jag nyss gjorde.

Jag vet inte vad sånt handlar om. Martyrskap? Kemikalier? Oundviklig emotionell berg och dal-bana? Bristande självinsikt? Jag tänker präktigt att denna nya förvirring säkert ingår i bilden, vid sidan av tårarna, sömnlösheten, kraftlöshet och annat käckt. Men den nyktra kunskapen hjälper mig föga när jag är mitt i det. Till och med nu känner jag mig förvirrad. Vad är det jag ljuger om?

7 kommentarer:

Pop kungen sa...

Välkommen tillbka ut på bloggen. Jag har saknat dina inlägg. Jag är en trogen läsare och nu var det flera dager sen du skrev någon ting. Jag menar inte att stressa dig eller någontng sånnt, jag ville bara säga välkommen tillbaka. Hälsningar från Pop kungen, the King of Pop.

D sa...

Det blir bra...

Veronica sa...

Låter helt normalt tycker jag. Oroa dig inte för förvirrade läge.

annamaria sa...

Vad härligt du skriver. Så skönt att läsa det här när hela ens liv känns lite upp och ner. Med underbara ungar och fantastisk make men med en kropp som känns totalt färdig av stress. Dags att vila lite! Konstigt det här, jag som alltid trott att man var en "ybermänniska".........

Anonym sa...

Ibland måste man fokusera på det positiva som finns runt omkring. Vi har alla ljusglimtar i tillvaron och låt dem ta större plats i livet så mår vi bättre. det är så mycket av tråkigheter omkring oss ändå. Vi behöver se de nära och kära som finns att ge kärlek och beröm, så får vi styrka tillbaka.
//Optimisten

Anonym sa...

för att MÅ BRA krävs att kroppen får motion, har du prövat??
Vi tar alla eget ansvar för våra liv, äta rätt osv.
//Lillasyster

Belindas värld sa...

Every cloud has its silver lining. Efter sol kommer solsken. Det kanske inte känns så nu men det är faktiskt så...