29 februari 2008

80-tal

Jag har fått en utmaning från En blev tre: släng upp den slemmigaste 80-talsdängan som står att finna. Rätt fråga till fel person. Eller fel fråga till rätt person.

Jag är född på sjuttiotalet. Jag växte upp på åttiotalet. Jag har redan haft silverläppstift, tajts och axelvaddar. På riktigt, första gången. Utan ironi, utan humor, utan skön retrokänsla. Bara kall, seriös, riktig, egoistisk, fyrkantig, materialistisk, konstgjord, finnig, ångestframkallande åttiotalstillvaro med förtvivlat fula turkosa plastörhängen.

Det här blev snäppet jobbigare än vad den snälla utmanaren avsåg. Jag tror jag får mjuka upp det lite. Åttiotalet var också den tid då en blond, permanentad, skinnklädd halvgud från Upplands Väsby erövrade Sverige, världen och mitt hjärta.

Så därför är mitt svar på utmaningen detta:

*

Åttiotalsguden:

Härmed skickar jag denna tuperade, spraydoftande utmaning vidare till Jensens tankar. Nå..?

13 kommentarer:

Anonym sa...

Jag kan inte riktigt ta det.

En av de första skivorna jag köpte på allvar.

Mesta kompisens mamma hade haft John Norum i skolan.

Jag har svårt att hålla distansen till detta.

Det är jobbigt.

;o)

~~♥ Mamma Millan ♥~~ sa...

God Midda!!
Tack för rara, söta ord om våra ägg!!

Gud så härligt du skriver!! japp tillhör med den katregorin...samma som dig, som redan genomgått allt det här...men faktiskt...musiken är bra....många minnen till 80 tals musik...hela min barndom typ!!



Ha en härlig helg!!

♥Kram ÄggMillis♥

Anonym sa...

hej hej! tack för din kommentar inne hos mig.. jo visst är det svårt att smälta att folk kan vara så puckade?? helt otroligt! träffade hela familjen på banken idag, fick nycklarna och de klagade över att de tömt hela huset i deras hyreslägenhet.. skiter jag i! åååhh det är väl inte vårt fel att de flyttar från hus till lägenhet! herreminje!
Ikväll ska han hjälpa oss igång med pelletspannan, sen vill jag inte se han nåt mer..

kul att du skrev om mina stora idoler europe. jag är född 1984, men har en syster som är född 1973, de var hennes största idoler, och blev då därmed mina med. hade allt med dem tror jag, och jag tyckte han var sååå snygg, min första förälskelse.Ojoj! Haha..

ha en underbar helg!

stor kram sara

Linda Lunda sa...

Hahahaha.. jag har också gjort det på riktigt!!!

Linda

Anna sa...

Utmaning (med)tagen!

Millas hem sa...

Hallå!
Det var som om jag fick hela min (spännande?!)tonårstid uppläst för mig. Jag fick mig ett gott skratt av ditt inlägg.Är också född på 70-talet...och gick klädd med stolthet i alla de saker du räknade upp. Ändå imponerad över hur "vettig" jag blev..Hehe:)
Kul blogg du har, tittar in igen!
Kram Camilla

Anonym sa...

Shit! Jag är född -75 och var dökär i Joey Tempest! Oj oj! Tack för nostalgitrippen. Kram

Ps. Du skriver verkligen hur bra som helst. Fängslande så få.

Anonym sa...

Haha. Klockrent val!

Jessan sa...

MMMMMM John Norum!! Han är (var?) Såååå fin!!

Jessan sa...

slemmigaste 80-talsdängan måste väl vara "last christmas" med WHAM??

Anna Stilla sa...

Jag är född 1972 och 80-talet kändes redan på 80-talet ganska patetiskt.
Jag gick runt med sönderslitna jeans och tittade ner på alla "diskodårar". Antigen var man en inplastad, renodlad 80-talist eller så var man en efterhostning av flower-power kulturen. Jag var den där efterhostningen :)
20 år senare är jag betydligt mer tolerant men en sak är jag säker, aldrig någonsin ska jag ha vita pumps och silvertights. Inte sönderslitna jeans heller för den delen :)

Anonym sa...

Jag skulle aldrig heller ha sönderslitna jeans men jag ser ofta folk som har det. Har dom ingen smak;-)

IKT i min vardag sa...

Hallå!
Är 77:a så jag har oxå genom lidit 80-talet fast "The final countdown" gillade vi väl? Hua vilka kläder man hade, för att inte tala om frisyrer. Vad sägs om Skipants och permanentad lugg för att få den där extra höga volymen...:-/

Kram Linda