24 februari 2008
Utan sällskap på toaletten
Men ändå. Nu är ungarna tre respektive ett och ett halvt. Det är så skönt att de är lite mer självständiga. Det fanns en tid när man ständigt hade en unge på knät och en vid bröstet, eller en unge på höften och en under armen. Jämt hade man minst en i släptåg, inklusive i duschen och på toaletten. Nu leker de med varandra långa stunder. Även om jag ibland kan sakna det där allra mjukaste, pluttigaste bebismyset, är det en otrolig frihet att barnen inte är så här små längre:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.JPG)
5 kommentarer:
Hallå!
Har roat mig en stund och kikat igenom dina inlägg!
Fnissade roat när jag läste om draperierna och husplanerna...du skriver härligt!
Söta barn har du oxå!
Kram Linda
Vilken fin bild? Hur gamla är de nu då? Jag håller med dig om att det är skönt när de klarar sig liiite mer själv, även om de ju inte ska klara sig helt utan en! Bebistiden var ingen favoritperiod för mig.
Du får gärna vara min stalker... :) jag har skrattat så himla gott (igenkännande tror du?? ;) när jag läst din blogg... Min lilla Sarah är 2,5 och hon har redan börjat försöka mästra sin mamma lite lillgammalt... :) Ulleterneller...sprider sig glupskt...(kan man säga så??) krypmalört är också benägna att sprida sig men det vill ju lammöron också... iofs tycker jag att det är bra...för då tar de död på ogräset (avskyr att rensa)... Lammisarna går bra även i skugga! Sen finns det ju fina krypande rosor...och du får inte glömma vita stockrosor och vita digitalis...(frön eller plantor kan jag skicka)... de fröar sig väääääldigt villigt...)
Tjingeling Annie
Åh, vilken söt bild!!
Och tack för sin gulliga kommentar "hemma hos" mig.(-:
Välkommen tillbaka! Fin blogg du har!Ha en skön vecka.
Haha, vad små de ser ut. Särskilt den nyfödde lillbrorsan. Ja det är skönt att de är större nu. Men du vet: små barn, små problem, stora barn, stora problem. *s*
Skicka en kommentar