07 februari 2008
Även småbarnspappor
Intressant artikel om stress och trötthet i DN idag. Stressforskaren Aleksander Perski hävdar att "småbarnsföräldrar är en grupp med dubbla krav från familj och yrkeskarriär, samtidigt som de förväntas leva upp till alla sociala förväntningar". Hm. Har jag aldrig märkt.
Han säger vidare att "småbarnsföräldrarna är en intressant grupp, där vi nu hittar allt fler män. I dag kan inte längre alla män göra karriär på sina kvinnors bekostnad, och de drabbas nu av samma flerdubbla krav som kvinnorna. De reagerar likadant, med stress och sjukdom."
Länge leve jämnställdheten, liksom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.JPG)
6 kommentarer:
hei kjære venn...Tusen takk for koselig kommentar inne hos meg! Koselig med et nytt bekjentskap her inne:)Har lest litt i bloggen din; og jeg berøres av det du skriver.....Om livet som inneholder så mye av alt; tårer og såre, vanskelige ting...Og gleder over alt set sm¨å som egentlig er det største......Du; ikke press deg selv til å finne positive ting å glede deg over.....Det er typisk at "flinke jenter" mobiliserer alt for å ikke være lei seg, ikke grine, "holde ut"det som er vanskelig.....Jeg har vært der i noe av det samme som du er i; jeg har kjent tunellen klemme seg rundt meg så jeg nesten blir klaustrofobisk...Jeg har kjent angst for fremtiden og "hvordan alt skal gå".....HAr lyst å gi deg en laaaang klem og si dette:
Det går over....og imens kan du få lov til å sitte litt på siden av det vanlige livet; ta imot dine egne følelser-helt uavhengig av hva andre måtte mene og tenke om det-Det eneste rette er å være god med deg, slik som du elsker dine egne barn.....Vi er voksne men vi er også barn, som trenger en skulder å lene oss på og få høre at det blir bra-selv om det kanskje tar tid....Livet tar tid....og det er helt greit....Lykke til med dagene, kjære venn...Heier på deg der du er, vær så god med deg selv som du kan.....
Elisabeth-klem
Ska man skratta eller fråga?
Veronica har svårt att stava...
SKA MAN SKRATTA ELLER GRÅTA???
Selvfølgelig kan du linke meg:)
Men du; ikke stress med å skulle nyte i øyeblikket,det orker du i en slik sliten og "tom" tilstand....Også en ting til; om du virkelig kjenner deg deprimert, så er det veldig vanlig å ha "gode" og veldig vanskelige perioder om hverandre i løpet av dagen, HELT NORMALT i tilstand av depresjon....Før jeg selv opplevde å bli deprimert, tenkte jeg at den følelsen "sikkert ikke var så vanskelig, den kan jeg forstå selvom jeg ikke har opplevd det..." men saken er at ingen som virkelig ikke har vært i situasjonen-kan forstå hvordan du har det...Så når venner og familie kanskje prøver å hjelpe med "fine ord" om forståelse, tror jeg de fleste ikke vet hva de skal si, men de ønsker å være der likevel....Husker jeg tenkte mange ganger; at "hvordan skal jeg klare å komme meg gjennom denne dagen?" Så tenkte jeg isteden en time om gangen, fant et tv-program eller tre som jeg kunne stirre på selvom tårene bare rant og jeg ikke fikk med meg noe av hva det handlet om......Ett øyeblikk om gangen, vennen.....Om du vil kan du jo sende meg en mail, sette ord på hvordan ting kjennes....Lykke til med dagen i morgen, vennen....
Laaaang klem
...det skulle stå;" det orker du ikke...."
Tack för att du besökte mig blogg!
Nu skall jag kolla runt lite hos dig, det skall bli kul :)
Kram
Mia
Skicka en kommentar