13 maj 2008

Att slå in öppna dörrar

Igår eftermiddag satt jag i ett hörn och slickade mina sår. Mannen skulle ta ungarna till lekparken, så att jag kunde ladda om batterierna efter en riktig kaosdag.

Mannen: Men kan du inte följa med..?

Jag: Nej!!!

Mannen: Men det skulle vara så mysigt..?

Jag: Nej!!!

Mannen: Snälla?

Jag: Nej!!! Jag kan inte! Det går inte, det är inte värt det!! Jag måste ta ansvar för det här nu; om jag inte får vara ifred blir jag galen. Jag vill inte!! Jag måste få vara ensam en stund om jag ska hålla hela kvällen!! Jag pallar inte. (nära gråten) Det spelar ingen roll om du inte kan fatta det här, jag följer inte med, jag måste ta ansvar för mina egna behov.

Mannen (oändligt milt): Jag fattar det här...

*

Rösta på Rana

11 kommentarer:

Zäta sa...

Det är kärlek det!

Har man inte själv varit föräldraledig tror jag det är svårt att fatta att tillvaron tillsammans med två barn kan vara allt annat än mysig och rosenskimrande. Egentid är så värdefullt så det är inte klokt.

Anna sa...

En språkligt välkryddad kommentar från mig:

Fan, ensamhet är så jävla underskattat! Och så fucking sällsynt under föräldraledigheten att man fan får abstinens!

Åh, så bra det där kändes!

Bonuskusse sa...

Håller med Anna, ensamhet är underskattat! Visserligen är jag inte föräldraledig och inte har jag småbarn längre (7 och 9), men får jag inte vara ensam ibland så exploderar jag, både på barn och gubbe.

Vissa människor kan inte förstå det behovet (mitt är ganska stort) och suger sig fast vid en som en igel. Det spelar ingen roll om det är en människa jag tycker om, jag vänder alla taggar ut och flyr i panik till slut, så illa att jag får ångest bara telefonen ringer och vägrar svara... (hur normalt är det?).

Önskelista? En öde ö med en dator med internetuppkoppling ett par dagar då och då, ja tack!

Kram på dig!

Anna-Lena sa...

Mmm... Jag faller alltid för den där; det sklle vara så mysigt! BRA att du stod emot och fick lite egentid! :) Och att han gav sig... ;)
Annars vill jag bara hålla med anna! Bra formulerat och väl talat!!! ;D

Var dags glimtarn sa...

Minns känslan ifrån när våra pseuvdotwins var yngre.... Bra att du stod på dig, och att maken hörde :)

Jenny sa...

För min del har behovet av egentid ingenting med barnen att göra - jag har ALLTID behövt gå undan och vara för mig själv. Livet med barn gör ju sen att man inte alltid kan göra det just när man vill, och DET kan komplicera saker. Men behovet av att få tyst i huvudet och rum att tänka själv - det finns där hela tiden. Härligt med en man som kan lyssna när det behövs!

Linda Lunda sa...

Så är det! Ibland är det nödvändigt att ladda om batterierna .... alldeles själv.
Linda

Kattfot sa...

Ja visst behöver man sin ensamhet, att få stänga av alla annat och andra Vara utan att bli störd. Skönt att du fick dig en stund och bra att du stod på dig! kram kram

Glädjekällan sa...

Sticker ut hakan..
Kommentar eller pik är det stor skillnad på och surgubbar eller kärringar kan man ibland behöva lyssna lite extra på för det är där erfarenheten finns, 'GLÖM' :)inte det.
Ha det gott
Birgitta

Maria sa...

hej
Jag hinner inte läsa här så ofta som jag skulle vilja. Du har skrivit så mycket fint sen sist.

Vad bra att du själv kan känna när du behöver vara ensam och inte låter dig övertalas. Något att lära för mig tror jag.

Malin sa...

Bra gjort!!!!!!! Jag är ju precis som Jenny och har alltid haft behov av att vara ensam då och då och det är tur att din bror fattar det. Våra gubbar är rätt bra ändå, trots sin disträhet och allt det andra ;o). Kram