Det är inte så ofta jag köper kläder till ungarna. Vi har fått fantastiskt mycket, särskilt från väninnan som kallar sig "Överjaget" på min blogg och från Barndomsväninnan. Tusen tack till er för det! Men ibland shoppar jag minsann loss lite. Så här rara såg kottarna ut igår:
Lille Brottarn och Surrabutt i likadana Fem myror-tröjor.
*
Rösta på Rana
.JPG)
11 kommentarer:
Tvillingklädda – och väääldigt syskonlika.
Magisk bild!
Jättefin bild. Jag gillar också den där Lindex-serien "Fem myror"... Vad bra att få kläder från kompisar. Kramizar, Belinda
Visst är "Fem myror..." ett helhärligt program. Tyvärr har inte mina ungar fastnat så värst för det men jag tittar gärna ändå. Jag sitter, precis som när jag var liten, och gissar på namnen som skrivs på den svarta bakgrunden och jag får ett litet hugg i bröstet för att det redan är slut när trumpetelefanten blåser iväg i sitt sista trumpetande.
Vad skönt att du har människor i din närhet, stora och små, som ger så fina ljusglimtar när sorgen annars vill måla världen mörk.
Kramar
Zäta
Så fina de är! Storebror har en fem myror-tröja, jättefin. Pinsamt bara att hans mamma har spillt rödvin på den... Något han gärna berättar för alla som vill höra ;-)
å vilken mysig bild...
mina har fått varsitt linne, och önskar sig nu en tröja med "elefanten som bajsar!"
:-)
Kram till dig!!
Vad fina de är! Får mig att minnas de kort där jag och lillasystern sitter med tvärklippta luggar i likadana blå-gula sjuttitalströjor :)
Hej söta Rana!
Det att vara Tvillingklädd vet jag *allt* om. Tvillingbror och jag var klädda likadant från dag ett till dag 6000 ungefär, dvs då vi gick ut 9:an. Mamma klädde oss så från början och vi hade inget att anföra mot tilltaget. Jag tror att vi faktiskt gillade det ;)
Men, efter att ha gått klädda likadant ett par dagar i vårt nya gymnasieliv, insåg vi att det inte riktigt var läge . . . ;)
Sedan måste jag naturligtvis beklaga din och din familjs förlust. Själv fick jag uppleva min mors bortgång för ca. 15 år sedan. Känslorna och saknaden bubblade ofta upp till ytan när brorsan och jag träffades emellanåt (han bor utomlands). I synnerhet när vi upplevde saker, som vi tyckte att mamma också borde fått göra. Under den första perioden bad jag min omgivning att vara "precis som vanligt". Jag hade lite svårt att hantera mina bekanta när de närmade sig mig med ett plågat ansiktsuttryck och huvudet på sned. Det var ju någon sorts omtanke men de kunde ju omöjligen veta hur jag hade det och då tyckte jag att det var bättre att de var som vanligt och så tog vi eventuella känslouttryck allt eftersom. Men det är ju jag det.
I linje med detta, har jag därför dröjt med att titta in och lämna något avtryck . . .
Jag blev djupt rörd när jag läste hur du lämnade en av Surrabutts stenar i Mormors knäppta händer. Oerhört vackert och symboliskt - både i tanke och handling.
För övrigt är fyra kattungar fler än tre pelargoner här hemma. Och dessutom mycket sötare.
Kram / Peter
Mina barn gillar inte Fem myror men jag däremot blir väldigt nostagisk!
Kläderna är superfina. Sött med lika tröjor!
Vad skön att få ärva kläder. När Joakim föddes var jag först i bekantskapskretsen att få barn så jag har fått köpa mycket nytt. Nu ger jag bort kläder så snart barnen växt ur dom. Det blir inga fler barn nu;-)
Hej
de är jättesöta, de ser ju nästan ut som tvillingar förutom att storsasyster är lite större. Jättesöta,! Kram från Matildas mamma.
Beklagar din mormors död. Du har skrivit så fint om henne och kärleken nedan. Jag blir rörd!
Oj så fina de små godingarna är!
Kramis Annie
Skicka en kommentar