Värme i bloggvärlden samt VEM ÄR MALIN

När jag började blogga, hade jag ingen aning om vad jag skulle förvänta mig. Förutom Ugglas och Schyfferts, kände jag inte ens till några bloggar. Jag tänkte lite diffust att blogga för mig skulle vara som att skriva kärnfulla mejl, fast till flera mottagare samtidigt. (Mer så än en offentlig dagbok - även om såna kan vara både underhållande och gripande.) Jag försöker konsekvent se texten med en okänd läsares blick, även om det för det första är omöjligt och för det andra låter pretto.

Men oh my lord. Inte visste jag att det var så här roligt och socialt att blogga. Vilken underhållning att läsa andras! Vad jag lär mig! Vilket rus i den bekräftelse jag får! Och det bästa av allt: helt plötsligt har jag lärt känna en massa människor, som jag bryr mig uppriktigt om. Det hade jag inte räknat med.

En av dessa - Willewira med superfina bloggen Mor Karins täppa - skrev härom sistens: "Du har fått den förut, men får den igen - för att du är du!" Hon syftade på utmärkelsen Kreativ Blogger. Glad blev jag och ännu gladare blev jag för motiveringen: "Du vår lilla bloggroda! Du sätter ord på livet som ingen annan! Du är en sann kreatör med penseln - underbara tavlor gör du! Jag är så glad att få ha stiftat din bekantskap och ditt "grod"-perspektiv på livet berikar!" Eftersom jag skickade utmärkelsen vidare förra gången, får denna snällt stanna hos mig. Tusen tack till dig, härliga Willewira!

Strax efteråt damp det in en annan utmärkelse: Sweet home blogger Award. Jag säger som Brasse: "Jag tror jag svimmar!" Tackar ödmjukast för den, söta Anna-Lena! Det är hon som har den otroligt produktiva mammabloggen Anna-Lena-Nära.

Och den utmärkelsen hade jag inte fått förut, utan skänker den härmed vidare till följande personer:

Zäta med Zäta. Underbar kvinna som jag inte lyckas placera i något fack. Sånt provocerar och tjusar. Hon är grov och burlesk, nej, vad säger jag, hon är fin, väluppfostrad och korrekt - nej, nu var hon under bältet igen. Hon skriver inlägg i en rasande fart. Dessutom skriver hon så roligt att en varning för opassande högljudda flatgarv är på sin plats.

Nettan med Nettans blogg. I början av april ramlade följande kommentar in: "Hittade din blogg genom min mor som är sambo med din morbror..." Va? Helt plötsligt hade jag alltså fått en bonuskusin - en härlig, fyndig och supermysig bonuskusse. I hennes blogg samsas vassa betraktelser om livet och vardagens medgångar och motgångar med långa, härliga litterära alster. Även Nettan dunkar in inlägg i en imponerande takt.

Kaffeflickan med Dagtäta rum. Jag har tidigare nämnt att hon var min första bloggförälskelse. Jag ska inte dra hela rasket igen. Den här gången ska hon få tala för sig själv: "Saker jag inte trodde att jag skulle säga: 'Grabbar, var snäll och öppna dörren, jag vill gärna kunna titta på er medan jag bajsar.'” Ärligt talat, kan det sägas på ett mer finstämt och sofistikerat sätt?

Ankie med AnkieFontän. Här går det undan, på alla möjliga sätt. Ankie är en person med pennan doppad i acid och vin. Det är riktigt kul. Jag är alldeles särskilt såld på hennes sätt att återge dialoger. Så exakt, så pinsamt och så förtjusande underhållande att det rent av är larvigt. Här har vi en till som spottar ur sig flera inlägg om dagen.

Annica med Annicas dagar. Den mest produktiva av dem alla. Hon är en kvinna som helt hämningslöst och härligt blandar högt och lågt. Det är flärd, det är bajs. Det är inlägg i den feministiska debatten, det är sand i håret. Hon är rapp, hon är ärlig, hon är på hugget. Hon är en brallis med attityd som skjuter från höften. Runt om står folk och duckar.

Precis nu är ögonblicket det rätta för en efterlysning. MALIN, vem är du? Du kommenterar så varmt och så roligt och så uppmuntrande och så ofta. Hur når jag dig?

Allt gott.

Rana

rana.temporaria@yahoo.se

*

Rösta på Rana