24 maj 2008

Faktiskt

Jag vaknar med ett ryck av ett ramaskri från dottern. Vad händer, har hon slagit sig sönder och samman mot ett element?

Jag (springer upp, tar henne i famn): Vad är det, gumman?

Surrabutt: Jag raaamlade!!

Jag: Ojdå, var slog du dig då?

Surrabutt (storgråtande): Ingenstaaaans!

Jag: Men var gjorde du illa dig..?

Surrabutt: Ingenstans!!

Jag: Men...

Surrabutt: Det gör inte ont nånstans, men jag ra-haaamlade ju!!!

*

Rösta på Rana

5 kommentarer:

Willewira sa...

Alla har vi rätt att gråta utan att bli ifrågasatta, så det så!!

Härlig lite tjej, det där!! :D

MÅnga soliga kramar
Willewira

Anna-Lena sa...

Ja jag märker på Nora, redan, att hon kan gråta bara för hon blir förnärmad! Söta små liven! KLART hon måste gråta lite,.. hon ramlade juuuu! ;) Ha en skön lördag!

Anna-Lena sa...

Och du... kanon med ingen ordverifiering :D Har jag det?

Hjärtat Mitt sa...

Klart att hon ska gråta. Det hör väl till om man ramlar.Så det så!

Kram Mari i Marieholm

jenny_li sa...

*garvar*
Hon är verkligen imponerande verbal - min storkille gråter också av ren princip när han ramlat, men jag tror inte att han skulle kunna få ur sig det i ord. Att formulera sig när man är upprörd är svårt - knappt jag själv klarar det...! *s*