*
Rösta på Rana07 maj 2008
Gråtfest
Nä, hörrni. Dålig dag. Både jag och Mannen är slutkörda efter målarhelgen och pågående städvecka på förskolan, men det är som det ska. Men mötet idag, det där viktiga... En viss Lundell brukar säga "en kniv av nej". Det funkar för mig med. Och när jag kom hem, ringde mamma och sa att mormor inte är kontaktbar längre. Lilla älskade mormor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.JPG)
16 kommentarer:
Ibland är ett nej det som stärker mest, det som ger mest insikt.
Och gråten, den där gråten; så befriande den med.
Sist, angående en själ som är på väg att släckas: kom ihåg att hon är din historia och du hennes framtid. Allt hör ihop, ni hör ihop för evigt.
Stor kram!
oh gumman!
obra dag...nedrans knivnej är början på nåt annat vägskäl...
lilla momo kommer snart att bli en alldeles tyngdlös vacker ängel som kommer hänga runt dig och dina ungar, fast på ett annat sätt bara...
varmastestyrkekramen lotten
Var med mormor först...sen tar du det andra....även ett knivigt nej kan bli ja... så lätt ska de inte kunna komma undan... Det var någon som sa att när det är meningen så är det meningen...det kanske inte blir precis som jag tänkt mig men på det sätt jag behöver... Du har min adress...skriv om du vill...
Det finns andra vägar!
Tänker på dig och de dina. Mormor kommer alltid att finnas hos er på sätt och vis, bara i en annan form och i era hjärtan.
Ge inte upp, som sagt ett nej kan bli ett ja.
STOR Kram!
Anna skrev det så bra.... skriver helt enkelt under på varje ord. Kram
Usch då! Håller med annalunda. Var lite med mormor, hon vet du är där iaf... och som sagt ett nej kan alltid bli ett ja eller åtminstone vägen till något annat som är ett JA! :) Kramar
Vad tufft. Din lilla mormor har i alla fall levt ett långt liv... hon kanske är redo nu, men jag förstår att det är sorgligt ändå. Sköt om dig nu Rana. Kram!!!! Belinda
Hej söta du!
Önskar jag kunde ge dig en kram.
I mitt jobb kommer jag i kontakt med döden rätt ofta. Även om din mormor inte är kontaktbar, så finns allt hos henne, hörseln är det sista som lämnar en människa. En mjuk röst, en varm hand är så skönt för alla. Jag tror på ett liv efter döden, därför tror jag att din mormor vet ,hör,och ser allt. När en människa somnat in syns det så tydligt att kroppen bara är ett skal. Själen har gått vidare. Även om man inte tror på ett liv efter detta, så tänk på all kärlek som ni delat, all den kärlek kan inte dö, den finns kvar i all evighet. Hon och din mamma har gett dig förmågan att känna kärlek som du gett till din dotter och hon i sin tur plockar 2 maskrosor och 2 stenar till dig.
Nu gråter jag.........
Så underbart släng aldrig dom stenarna, lägg dom i din ficka och håll dom i ena handen, och i den andra handen håller du din mormors. Gråter med dig Carina
Jag tycker inte det brukar hjälpa så värst mycket att tänka "tacksamma tankar" och att "det blir bättre" just när det är som mest eländigt.
EN jobbig sak kan man ju kanske klara, men inte när de kommer arm i arm.
Det är helt okej att grotta ner sig och även att tycka synd om sig själv. Du måste kanske visa dej funktionsduglig inför dina barn, men där går gränsen.
En väldigt stooor kram
Zäta
Hörrö tjejen! Upp med humöret!!! Köp en go glass... och scrolla ner och läs vad jag skrev om dig!
Och de är sanna vartendaste ord!!!!!!!! Jag fick tom massa medhåll ju!
Linda
Hej lilla vän!
Jag förstår att det är så du känner dig idag... liten...
Allting har sin tid, både för glädje och sorg... men såna ord är en klen tröst när man är ledsen.
Din kära mormor kommer alltid finnas med dig... i tanken, i minnen, i hjärtat...kom ihåg det när saknaden är som tyngst.
Och gråta...det är bra...den lösgör allt....renar..
När det gäller din dröm... den finns kvar! Du ska bara upp på toppen av berget.
Det var en som sa till mig en gång..."ju fler nej, desto närmare ett ja kommer du..."
Se detta nej som en sten du snubblar över på väg upp till drömtoppen.
Jag skulle vilja telepatera över en kram, men du får tänka dig den istället.
En lång varm kram till dig kära Rana!
Willewira
Hej, det är fläckis här, under ny flagg.
En kniv av nej, det har jag inte hört förut, vilken bra illustration av hur det kan kännas att bli refuserad oavsett sammanhang. Han är inte så dum den där Lundell, och jag kan lova dig att hans karriär är knökfull av olika nej och nej tack, det där var inte bra nog, en annan gång kanske, ring inte oss ditt fyllo vi ringer dej....ja, du fattar vart jag vill komma!
Ge dej inte, din tur kommer.
(fast inte det där med fyllo, det hoppar vi)
Och mormor..
Jag vet så väl hur det känns att få det där beskedet om att nu är det nära. Att vänta och inte vilja vänta, att bäva och undra och tvingas acceptera. Men för min del så börjar det ljusna, jag överraskas av bitterljuva minnen och glädjer mig vemodigt åt allt vi fick. Men farmors begravning är kvar att gå igenom och det blir nog jobbigt.
Här hittar du min nya blogg:
www.nyckelntillmitthjarta.blogspot.com
kram Helena
Här rinner också tårarna från min kind efter att ha läst och sett din unerbara mormor på bild.....vad fint du skriver om henne. Vilken lycka att få ha en sådan mormor - vilken förebild. Tänk vad mycket du kan föra vidare till dina barn om allt hon står för......född 1908 - tänk vilka upplevelser hon varit med om. Jag önskar att jag hade ställt fler frågor när jag hade chansen men var väl inte i den åldern mogen för det sladdis som jag är. Jag kan verkligen hålla med bloggaren Trädgård...och drakar om hur underbart det är att läsa dina inlägg - så levande och igenkännande. Jag tror min ana en konstnär vid tangenterna men också en duktig författare... Glad att jag hittade din blogg.
Ta en dag i taget och gläds åt varje dag ni får tillsammans du och din mormor...
Kram Ann
Kära du, hörde precis vad som hänt. Jag tänker på dig! Puss o kram
Vill helst av allt skicka en stor hålla-om-kram.
Jag tror att din mormor kommer att finnas där för dig i din kärlek och även fortsätta att ge av sin till dig.
Stor kram!
Tänker på dig!!!!!!!!!!
Skicka en kommentar