30 april 2008

Alla goda ting äro...

De två raringarna Anna (Jensens tankar) och Annie (Annalunda) har utmanat mig. Det gäller den famösa TRE-enkäten. Här kommer några snabba.

TRE namn jag går under: Mammilammi (Surrabutt), Snuff (Mannen), Lilla E (mor).

TRE saker som skrämmer mig: hundar, arga kvinnor, egen maktlöshet.

TRE saker jag har på mig: trädgårdshandskar, färgfläckar, brills.

TRE sanningar: gör det nu för "sedan" kommer inte, perfektion är en fiende, jag är på god väg att sparka igång mitt livs projekt.

TRE saker jag verkligen vill ha: en egen atelje, mer tid, mer styrka.

TRE personer jag utmanar: Annica, Nettan och Kaoshouse.

Kramar från Rana.

*

Rösta på Rana

9 kommentarer:

Annie - Annalunda sa...

Så du fanns där!!!!! :) Samtidigt med mig! Vad glad jag blir!!! Kram kram A

Annie - Annalunda sa...

...och nu läste jag dina svar också! *Leende från öra till öra*
Du är så klok!
Kram!!!

Anna sa...

"Ditt livs projekt" blir jag mer än lovligt nyfiken på och tankarna går till allt från trädgård, målartalanger till starta-eget.

Du måste förtälja mig historien!

Annie - Annalunda sa...

*Psssssstttt* - kolla mejlen!

Anonym sa...

Pinsamt!
Nu sitter jag här på jobbet och lipar efter att ha läst ditt inlägg om besöket hos mormor.

Det väckte minnen.
Min mormor dog 1995. Hon hann precis få reda på att jag skulle gifta mig innan hon gick bort. Hon var klartänkt ändå in i det sista och det sista hon gjorde innan hon gled in i coma var att berätta för mig vilka sånger hon ville att jag skulle sjunga på hennes begravning.

Det var roligare att läsa om dina tre-saker. Varför är du rädd för arga tanter?

Ha en riktigt skön valborgshelg och lova att avslöja vad livsprojektet är när det är dags.

Kramar
Zäta

Anonym sa...

Utmaning antagen! Ska ta tag i den inom kort, jag lovar:-)
Du, kolla spamkorgen igen för jag svarade på mailet för några timmar sen ;-) (en mindre novell)
Har nu fina fötter inför Valborg och kalas för systerdottern.

Ha det gott. Kram, Nettan

Emma Clara sa...

Läser om din mormor......sorligt men på nått underligt vis lika naturligt som att födas...varför är det då så svårt att acceptera!!!! har suttit brevid min mamma och sett henne försvinna.....hon gick bort 2003 och det känns fortfarande jobbigt men tiden gör att sorgen byter skepnad...men den försvinner aldrig!!!!!!!!!!!!

Anonym sa...

Nu är jag klar! Och trevlig valborg! Kram Annica

lottens vita och gröna sa...

halloj vännen! hundar gillar jag inte heller min syrra har en väldigt ouppfostrad en som min dotter är livrädd för, egentligen så är jag nog mest rädd för hundägarna, de är verkligen blåsta för det här med att man faktiskt kan vara rädd, hatar när de säger...han vill bara nosa, och sen slickar nästa upp hela min bebis med en tunga som just varit i bakhålet...bläääääää sen tror jag på trons kraft, det man verkligen vill, det går! vrmasteramen från lilla kråklotten