17 april 2008

Det naturliga urvalet

Jag nämnde tidigare att jag köpte ett gäng härliga rotklumpar och lökar från Trädgårdsmässan. Då kommenterade Zäta: "Oj, vad duktig du är som vågar köpa knölar. Jag skulle aldrig klara att övervintra dem så jag låter bli sådana vidlyftiga expriment." Och Annica höll med: "Jag tycker också du är jätteduktig. Småbarn, hus OCH trädgård. Respekt."

Låt mig bara klargöra en sak. I detta hem råder Darwin: survivel of the fittest. Det gäller både inne och ute. Porslin som inte klarar mikro och diskmaskin - adjö med er. Växter som inte klarar frost, utan ska fjäskas för med halm och torv och vermiculit och sågspån och sand och all möjlig specialbehandling - glöm det. Det här är den första våren, sen vi köpte huset, som jag inte har en unge i magen eller vid tuttarna eller i bärselen eller på höften. Då tänker jag banne mig inte slösa bort tiden på en massa komplicerade övervintringsfjanterier. All heder åt dem som pallar med det. Jag gör det inte. Om nu dessa rotknölar och trasselsudd som jag köpte på mässan inte överlever vintern, så var de icke ämnade för denna trädgård.

Men tack för era höga tankar om mitt trädgårdstålamod.

*

Rösta på Rana

15 kommentarer:

Anonym sa...

Haha, låter som i vårt hem! Äger EN växt som överlevt (om man inte räknar med tygblomman jag fick av svärmor med orden "Den här kanske du klarar...", men inte ens jag har kyckats ta kål på den!) det hårda livet i vårt hem, en Svärmorstunga (fått av svärmor den med). Ute är det samma som hos er, det planteras och klara det inte att övervintra... Good bye! ;-)
Kram

lottens vita och gröna sa...

håller helt och fullt med dig, en del tror för att jag är trädgårdsroad måste hålla på balanslina liksom, göra svårare och svårare utmaningar. skit i mina öron, ha mycket av det som är vackert, nedrigt mycket...då tränger det bort ogräs, skit i allt som intë sticks, när min pedante granne hör det så ryser hon. varmaste kramen till dig! fasen var sur jag är på blogger, kan inte överföra bilder, morr! kram igen...lotten

ESMERALDAS HJERTE sa...

ÅÅÅÅHHHHHH, SOM JEG DIGGER DEG VENNEN......Og mange nyyyydelig kommentarer från flickan.....Åååå som jeg blir varm i hjertet av sånne kommentarer....Ha en nydelig helg vennen, med moderate eller mindre forventninger, hehehe....

Såååå godt at du fins! KRAMKRAMKRAM.....

Anonym sa...

Jag är ändå imponerad! Mina fingrar är inte ens ljusgröna;-)

Peters Projekt sa...

Härligt Rana - respekt! Ja, för förhållningssättet kring växter alltså. ;D

Måste väl kännas befriande på något sätt att kunna gå ut i trädgården och jobba utan att ha ett barn vidhäftat din lekamen? Jag tycker i alla fall att det låter behagligt.

Vote for Rana! / Peter :P

Betonggården sa...

Hej gumman!
Helt rätt - här råder samma lag! :)

Jag har en liten utmaning till dig om du känner för det. :)

Kvällskram!

Anna sa...

Be inte om ursäkt för att du faktiskt har ett intresse, oavsett om det imponerar eller ej.

Ser fram emot att få se om knölarna gillar läget hos familjen Temporaria.

Arga Mamman sa...

Hahaha!! Känner igen det där! Man ska inte krångla till det i onödan... Kram till dig!!

Anonym sa...

haha. Helt i min stil. Här kör vi också en stenhåd jargong. Inget pjoskande. Jasså den växten ska inte stå i södersol i köket? Den får väl fan lära sig det då! Jag tänker ha den där i alla fall.

Anonym sa...

Ha haa... heja Darvinhushållet varför göra det svårare än de är?
skrattar gott åt både dina och dina vänners inlägg.
Åh vet du! VÅREN ÄR HÄR (nästan eller)

Willewira sa...

*skrattar*

Gillar så din inställning. Kanske för att jag känner igen mig...

So what, pröva om det funkar. Överlever de som gör de. Annars kan du sätta dem i krukor och ställa dem frostfritt över vintern.

Men gräva upp och ner varje år, nej det orkar man inte.

Ha en riktigt skön helg!
Kram Willewira

Annie - Annalunda sa...

Helt min filosofi!!!! Tack för underbart mejl...jag skriver mer sen...
Visst kommer plantorna!! Det är ju roligt!!!!... jag har en purpurfärgad vinca också....kanske vore något???

Lilla Surrabutt har redan en stor plats i mitt hjärta...

Kramis grodis

Ps: jag gillar gröna sega grodor... :)

Kajsa sa...

Bäva månde knölarna... Har du informerat dem om villkoren på deras nya vistelseort?

*hoppas de klarar sig*

Maria sa...

Ha ha, det lyder velkendt. Alt har sin begrænsning - og lar man Darwin lov komme til, er man nået langt synes jeg. Jeg bøjer mig i støvet, og tilslutter mig.

Derfor har jeg plantet "storkenæb" i flere bede i haven, det KAN jeg ikke slå ihjel og de er fien at se på. Sådan du !

I øvrigt, jeg elsker dit forrige indlæg *smil*

Klem Maria

Kajsa sa...

Jag tycker det låter som en bra strategi! Vi tillämpar den också, men bara på våra stackars krukväxter (har ingen trädgård).