Men nu, endast ett ögonblick och dryga året senare, är jag ensam i köket och hör kvittrande små röster från barnkammaren. Surrabutt läser sagor för Lille Brottarn. Modershjärtat blir hett och mjukt när jag hör hur storasyster förklarar kluriga detaljer för sin koncentrerade lillebror. Och jag tänker häpet: de klarar sig själva..!
*
Rösta på Rana
.JPG)
21 kommentarer:
Helt underbart :) Känner ingen det man blir varm.....
Visst är livet förunderligt!! :)
Men underbart!
Snart kommer de hem sent om nätterna och man vill inget hellre än att ha dem omkring sig... :)
Men det är som det står så vist... "allt har sin tid".
Önskar dig en skön dag i solen, med de små solstrålarna kring benen, eller en bit därifrån...
Kram Willewira
Vilken biiiiiild!
Jag smälter!
Kan du hälla över mig i en kanna, så att jag kan samla mig?
Jag glömde svara på din fråga...
..om "plättar i luften" - är de svåra?
Det är de med all säkerhet. Alla blommor som kommer in över min tröskel lever ett farligt liv. Vanligtvis så köper tjockbladade och tålig krukväxter, men ibland så tar mitt estetiska sinne över och jag köper det som är fint och vackert. Hur länge det förblir så det vet man inte...
Nu har jag haft den i tre-fyra veckor och det är ganska bra för att vara mig...
Jag har kommit på med åren att växterna gillar bättre att få en rotblöta, dvs ställa dem i en burk med mycket vatten och låta dem suga upp vattnet med rötterna, hellre än att vattna med kanna.
Vattnar man med kanna är det lätt att det blir för lite eller för mycket vatten. Och de gillar inte att stå för länge i vatten - då ruttnar dem.
Om jag kommer ihåg detta så håller de sig rätt så bra, men minnet du vet.... :)
Pröva och se! :)
Men gud vad dom är söta!!!!!!!!
Igår sa min dotter till mig, mamma jag har tänkt att göra en tatuering. Oh neeeej, snälla du tänk om du ångrar dig, du får inte skriva något namn mer än ditt eget eller dina framtida barns. -Mamma jag är snart 20 år så jag får göra som jag vill, och jag vill ha 2 änglavigar på ryggen som du har ritat. Hmmm nej men gumman .......
Sen gick jag och funderade på det, anledningen att jag var tveksam var ju att jag ville inte att något skulle sitta på hennes kropp för all framtid som inte hade skapats innuti mig, men sen kom jag på att hon ville ju faktiskt sätta dit nått som jag skapat.hmmmm
Gud vad jag älskar henne!!!!!!!!!!
Tänk att hon kan vara så trulig mot mig ibland, men vad hon känner mig väl. Ja gick till henne sen och sa att det går väl bra då, för då har jag ju gett henne vingarna. -Ja det var ju så jag hade tänkt sa hon.
Jag kallade henne alltid öngen när hon var liten en blandning mellan ungen och ängeln.
Hon är den klokaste människa jag känner och min bästa vän. (jag är nog inte alltid hennes bästa men hon är min!)
Min son får jag ju inte glömma, han har världens renaste hjärta, fast han kamoflerar det med tonårstrots som varat i några år.Han är min stolthet och har aldrig vållat mig några bekymmer, mer än att mamma oftast är pest, men det är smällar man får ta.
Alla åldrar har sin tjusning och otjusning ,krama dina öngar
Kram Carina
Å. nu längtar jag efter mina så det nästan värker.
Vilken otroligt fin bild!
kram till dig och sagonjutarna :-)
Dessa älskade barn, vad gjorde man innan de kom? Hur kunde man tycka att tillvaron var meningfull? Jag kommer helt enkelt inte ihåg. På bara två år sisådär så har jag hunnit glömma hur livet en gång var.
Vilken fin bild, jag blir lite vemodig, vill också ha ett litet syskon till Esset!
Kram H
Vad söta dom är! Och matchar varandra med kläderna gör dom också! Du jobbar hårt varje morgon för att få till det så förstår jag:)
Kram P
Ja, visst är det underbart!
Godingar. Det är både skönt och lite vemodigt då de börjar klara sig själva.
Lillebror är oftast först uppe, påklädd och har ätit frukost då vi andra går upp, han kan så bra själv.
Skönt är att man kan lämna dem ensamma ibland för att åka och handla eller nåt, som förälder lär man sig att släppa taget och barnen lär sig ta ansvar. De är ju så duktiga:-)
Som din tjej som fick känna sig stor och förklara för lillebror. *Ler*
Ha en skön dag!
Kram från Bonuskusinen
Detta ska bli min nya målbild! ;)
åh får en sån härlig varm tår i ögonvrån, vilka underbara ungar du har! kram till dig du stolta underbara moder//lotten
Tack för dina kommentarer på min blogg. Kul att du tittade in!
Visst går tiden alldeles för fort ibland. Men samtidigt så är det en skön känsla när de små växer och man plötsligt har lite mer tid till sig själv. Ibland måste man dock stanna upp och lite förundrat fråga sig -Hur fort går det egentligen? Det var ju inte längesedan ni var jättesmå, mina älsklingar. Och själv känner man sig inte en dag äldre.....
Hälsningar Mari i Marieholm
Jag har ett barn på mig heeeeeela tiden så det där låter underbart! Men samtidigt veodigt... Men ä inte livet så?.. ;) Härlig kommentar till grannarna förresten! Haha!!!.. :) <3
Du; jag vill förresten be dig om TRE saker!
Inte utan att jag längtar. Men jag håller med Anna-Lena, tiden går så fort.
Hello..japp känner igen det där!!!!!hur mycket skiljer det på dina..mina små skiljer det 15 månader på!!
såå söta där i soffan ;)
Ha det så fint i vår solen!!
Kramar från en kul "prick"
♥ Millan♥
Underbara Rana-mamman! Vilken otroligt vacker bild som säger så mycket... och berör... att barnen är så otrologt söta också är ju bara en bonus!
Ang Plättar-i-luften.... jag köpte min första häromdagen...om den klarar sig här hos mig (är inte duktig på inneväxter) så klarar den hos dig också... Rapport kommer!
Kram från Annie
Så fina de är, dina små stora liv där de sitter tillsammans.
En härlig bild som rör ända in i hjärteroten.
Kramar
Hej
Det är underbart när de läser sagor för varandra.
Mina är ännu äldre och nu klarar de sig själva ute också. Just nu leker de för fullt i lekparken.
Häromdagen höll jag i en pytteliten bäbis och tänkte förskräckt: Ska inte jag ha någon sån här mer?? Känner man sig någon gång färdig?
ÅHHhhhhh underbart är kort! Men så är det... och man njuter av dem! Har själv kört sterio....
Linda
Skicka en kommentar