Jag (käckt): Nu, gumman! Nu får du dra igen.
Surrabutt (svart i ögonen): Nej!! Jag är arg..!
Jag: Okej, du får vara det...
Surrabutt (förtvivlad): Men jag vill inte vara arg. Jag vill vara... snäll!!
*
Rösta på Rana29 maj 2008
Stora känslor i en liten kropp
På väg hem från förskolan. Surrabutt, tre pch ett halvt, drar vagnen med lillebror i. Sulkyn zick-zackar sig fram: två meter åt vänster, en åt höger och en bakåt. Vi har inte bråttom. Surrabutt är så glad och stolt över att hon kan köra den bråkiga vagnen helt själv. Men när vi ska korsa bilvägen, får hon inte dra längre. "Nej, nu vill mamma dra och du får hålla i vagnen eller i min hand". Katastrof, major break down, Surrabutt vill bara slänga sig på marken. Till slut kommer vi över vägen - vid liv, men en av oss kokar av vrede.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.JPG)
7 kommentarer:
Hallåj!Kramar till dig och gubben inför morgondagen.
Det är inte lätt att hantera alla känslorna på en och samma gång...
Grattis till utmärkelserna i förra inlägget...jag håller med alla i det de sa om dig - småler och nickar ofta instämmande när jag läser dina inlägg:)
Kramar,
Bella
Ha, ha - men vilken sötnos. Hur klarar man sig att hålla sig för skratt :D
Ibland är det nästan lite gulligt då våra små blir arga..Lite svårt att hålla sig för skratt eller sluta le vissa gånger då dom kommer med sina arga haranger o förklaringar =)
Kram
Vilken förståndig liten tös du har :)
Kram Mari i Marieholm
hallå min going! vill skriva så mycket... läser allt gapskrattar eller gråter, du väcker alltid känslor, det tokgillar jag, ser lilla surabutt framför mig, så arg men längtande tillbaka till sin stora lycka där med lillbror i vagnen, sötnos!
oh ska ni ha likadana träningsoveraller, kan ni inte hitta någracoolingar från myrorna, med revärer, hehe...
förra sommarn körde vi budget, med vandrarhemsrunda...kan säga att så billigt var det inte, och sååååååå obra...dela kök oc sånt, hatar! dela dusch och sånt, hatar! dela toa och sånt, hatar! gravid i våningssäng som stod mot väggen mot toan...jag tror hela jvla vandrahemmet var där 49 ggr på natten och hälfen gjorde nr 2...kan säga att jag vandrahem är inte min stil mer..i år blir det stuga på gotland! ha det goast min going! grattis till utmärkelserna, du skulle ha ett lass om dan! kram lotten
Uhh... hun minder altså meget om min Andrea. Morsomt du skrev det, for det er sant :-)
Og det ER ikke let at være sur og gal, når man egentlig hellere vil være sød og god. Hi hi, lille menneskebarn, hvor er hun altså kær.
Klem Maria.
Skicka en kommentar