28 maj 2008

Värme i bloggvärlden samt VEM ÄR MALIN

När jag började blogga, hade jag ingen aning om vad jag skulle förvänta mig. Förutom Ugglas och Schyfferts, kände jag inte ens till några bloggar. Jag tänkte lite diffust att blogga för mig skulle vara som att skriva kärnfulla mejl, fast till flera mottagare samtidigt. (Mer än en offentlig dagbok - även om såna kan vara både underhållande och gripande.) Jag försöker konsekvent se texten med en okänd läsares blick, även om det för det första är omöjligt och för det andra låter pretto.

Men oh my lord. Inte visste jag att det var så här roligt och socialt att blogga. Vilken underhållning att läsa andras! Vad jag lär mig! Vilket rus i den bekräftelse jag får! Och det bästa av allt: helt plötsligt har jag lärt känna en massa människor, som jag bryr mig uppriktigt om. Det hade jag inte räknat med.

En av dessa - Willewira med superfina bloggen Mor Karins täppa - skrev härom sistens: "Du har fått den förut, men får den igen - för att du är du!" Hon syftade på utmärkelsen Kreativ Blogger. Glad blev jag och ännu gladare blev jag för motiveringen: "Du vår lilla bloggroda! Du sätter ord på livet som ingen annan! Du är en sann kreatör med penseln - underbara tavlor gör du! Jag är så glad att få ha stiftat din bekantskap och ditt "grod"-perspektiv på livet berikar!" Eftersom jag skickade utmärkelsen vidare förra gången, får denna snällt stanna hos mig. Tusen tack till dig, härliga Willewira!

Strax efteråt damp det in en annan utmärkelse: Sweet home blogger Award. Jag säger som Brasse: "Jag tror jag svimmar!" Tackar ödmjukast för den, söta Anna-Lena! Det är hon som har den otroligt produktiva mammabloggen Anna-Lena-Nära.

Och den utmärkelsen hade jag inte fått förut, utan skänker den härmed vidare till följande personer:

Zäta med Zäta. Underbar kvinna som jag inte lyckas placera i något fack. Sånt provocerar och tjusar. Hon är grov och burlesk, nej, vad säger jag, hon är fin, väluppfostrad och korrekt - nej, nu var hon under bältet igen. Hon skriver inlägg i en rasande fart. Dessutom skriver hon så roligt att en varning för opassande högljudda flatgarv är på sin plats.

Nettan med Nettans blogg. I början av april ramlade följande kommentar in: "Hittade din blogg genom min mor som är sambo med din morbror..." Va? Helt plötsligt hade jag alltså fått en bonuskusin - en härlig, fyndig och supermysig bonuskusse. I hennes blogg samsas vassa betraktelser om livet och vardagens medgångar och motgångar med långa, härliga litterära alster. Även Nettan dunkar in inlägg i en imponerande takt.

Kaffeflickan med Dagtäta rum. Jag har tidigare nämnt att hon var min första bloggförälskelse. Jag ska inte dra hela rasket igen. Den här gången ska hon få tala för sig själv: "Saker jag inte trodde att jag skulle säga: 'Grabbar, var snäll och öppna dörren, jag vill gärna kunna titta på er medan jag bajsar.'” Ärligt talat, kan det sägas på ett mer finstämt och sofistikerat sätt?

Ankie med AnkieFontän. Här går det undan, på alla möjliga sätt. Ankie är en person med pennan doppad i acid och vin. Det är riktigt kul. Jag är alldeles särskilt såld på hennes sätt att återge dialoger. Så exakt, så pinsamt och så förtjusande underhållande att det rent av är larvigt. Här har vi en till som spottar ur sig flera inlägg om dagen.

Annica med Annicas dagar. Den mest produktiva av dem alla. Hon är en kvinna som helt hämningslöst och härligt blandar högt och lågt. Det är flärd, det är bajs. Det är inlägg i den feministiska debatten, det är sand i håret. Hon är rapp, hon är ärlig, hon är på hugget. Hon är en brallis med attityd som skjuter från höften. Runt om står folk och duckar.

Precis nu är ögonblicket det rätta för en efterlysning. MALIN, vem är du? Du kommenterar så varmt och så roligt och så uppmuntrande och så ofta. Hur når jag dig?

Allt gott.

Rana

rana.temporaria@yahoo.se

*

Rösta på Rana

13 kommentarer:

Borsökna Östergård sa...

Men guuuu vilken tajming, tack snälla du för dina ord! Det värmer. Fast jag känner mig lite låg, jag tror jag iband sårar folk med min blogg...Inte bara lätt att vara "offentlig":-)

Var dags glimtarn sa...

Vem ÄR Malin? *trög*.....
Ankie känner jag till väl, de andra ska jag läsa ikväll : ) Ankie, då sårar väl inte!??

Var dags glimtarn sa...

Zäta vill jag bara skriva att jag också känner till, jag har inte heller lyckats placera dig Zäta, och det är rätt befriande :)

Anonym sa...

Ooops - här har jag trott att jag visste, men så enkelt var det tydligen inte...! *garvar*

Spännande värre... Anonyma kommentarer är tortyr för nyfikna bloggmänskor!

(Och ja, jag vet att du vet att jag vet att du inte heter så, men jag börjar faktiskt bli nyfiken...! Inte minst på "efternamnet" i mejladressen, som jag satt och grunnade på tio minuter innan din kommentar kom igår!)

Anonym sa...

TACK! Tack du goa rara bonuskusse för dina rara ord och den fina utmärkelsen.

Har alltid älskat att skriva, så bloggandet var en superkul grej jag började med för att kunna få lite respons på alla de historier som jag vill skriva ner, som trängs i mitt huvud. (har ännu inte blivit så många men det beror mer på bristande tid än brist på fantasi. Och att sen gå och få en så fin utmärkelse bara för att man får göra det man mest av allt känner för... det är bara för härligt!

Tack!!

Willewira sa...

Hej vännen!
Roligt att jag kunde göra dig glad - det gör jag ju så gärna!! :)

Jag håller med dig fullt - hade ingen aning om att det skulle vara så roligt att blogga!!
Jag ångrar inte en dag att jag började! Det är så roligt att "träffa" alla dessa underbara människor! Det tar liksom aldrig slut...

Nu ska jag ut i trädgården... hann inte så mycket igår som jag ville...som vanligt.

Men först en kopp i under vårt Katsura-träd. Ger en härlig skir skugga från solen. Varmt, men ändå inte stekande sol... Favoritstället!

Hör av mig snart igen!!
Kramisar från Willewira

Anonym sa...

Hmmm, jassåru. Med tanke på allt blurr om "first impression last" så vet jag inte om jag ska tacka eller gråta för mitt/ditt finstämda citat... By the way höll jag på att sälja ungarna på Blocket idag. Tänker INTE återge det i bloggen. Det gör mig alltför patetisk, man vill ju hålla en viss schysst attityd utåt, liksom. Eller?

Puss

Anonym sa...

Grattis till utmärkelsen! Du skriver jättebra, jag vet inte hur du får ihop det. Nu blir man nyfiken på de andra. Vet ingenting om Malin, har hon igen bloggadress eller mailadress? Kramar, Wilmas mamma

Anonym sa...

Å vad jag blir glad!
Jag har redan haft en bra dag, och så kommer du och gör den ännu bättre.

Jag ler lite lömskt i mjugg när jag läser att du och även flera inte fått in mig i nåt fack än. Det är väldigt uppmuntrande för jag är egentligen bara en vanlig bonnatös och inte så mångtydig.
Fast när jag skriver har jag kanske lite svårt att hålla stilen. Jag ville från början verka lite distanserad och anonym, men det var inte så roligt, så jag släppte taget och virvlade iväg.

Nog om mig, jag har mitt utrymme i min blogg.
Mer om dig. Du är härlig! Uppfriskan och roligt och fullkomligt beroendeframkallande. Det är din blogg jag läser först av alla. Om jag tvingades välja bara en blogg jag finge läsa skulle jag utan svårighet välja din.

Anna sa...

Mmhhmm, bloggvärlden är sanslöst skön och det känns som jag är fast för evigt.

Helt plötsligt kan man prata med världen, utan att lyfta på röven...

Jag är glad att vi blivit "vänner"!

Och du, tänk på det där med att välja rutt för semestern. I mean it, från hjärtat. Blir vi för fega kan vi stå på varsin sida av skeppssättningen Ales stenar och bara glo ut över havet.

Anna-Lena sa...

Jag kan bara ödmjukast niga och säga; VARSÅGOD! Fôr om någon så är DU värd awarden! Älskar helt enkelt sättet du skriver på och du är så ÄKTA och VARM och alla vi som "känner dig" VET att du bryr dig på "riktigt" (visst förvånar det, men är sååå härligt) och JAG tycker så mycket om DIG! Bloggdig iaf, men jag är säker på att vi skulle bli riktigt goda vänninor om geografin tillåtit närmaer kontakt ;) Ha en superskön helg! KRAM

Anonym sa...

Oj! Nu blev jag verkligen jätteglad! Tack tack tack! Jag älskar din motivering;-) Du trollar med ord duktiga och fina du. Stor kram

Anonym sa...

Menar du mig? I så fall är det jag som skriver bloggen Mammapappabarn. Fast det trodde jag du hade koll på så kanske finns det fler Malinar som kommenterar hos dig :) Tycker väldigt mycket om din blogg i alla fall!