25 mars 2008
Åt rätt håll
Jag tror minsann det börjar lossna..! Jag har varit på gott humör flera dagar i rad. Det är definitivt mitt årsbästa. Ni som inte vet vad jag orerar om, kan läsa en del av den rafflande bakgrunden här.
Ett säkert tecken på att det börjar vända uppåt, är att jag plötsligt har råd med empati. När det var som värst, gick all min kraft åt att inte börja grina (alternativt gick kraften åt att springa efter papperstussar, eftersom jag bara grinade hela tiden).
Imorse utbrast Mannen: "Fan vad less jag är på allting; ingenting är roligt." Direkt fick jag lust att ta hand om honom - så skulle jag inte ha känt för en månad sen. När han kom hem, fick han en extra mumsig middag med vin till - mitt på blanka tisdagen, gubevars. Och kära ni. Det fungerade. För övrigt är kvällen inte slut än.
*
Rösta på Rana
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.JPG)
8 kommentarer:
Vad skönt att det känns bättre. Jag som inte läst din blogg så länge hade inte läst bakgrunden förut.
Min sambo har varit utbränd. Låg i sängen flera månader helt oförmögen att ta sig för någonting. Det är en lång väg tillbaka men plötsligt vänder det. Underbart att du börjar hitta ljuset i tunneln igen.
Njut av kvällen nu! Kram A
En dag i taget, the only way is up!
Jag pratar helt utan erfarenhet, men dock av empati, när jag skriver att jag verkligen gläds med dig.
Ett pinnhål på stegen gör alltid utsikten lite bättre.
Kram.
YYEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEYY:)
:):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):):)
...du varmer meg også:)TAKK...
Då är jag väl ett mellanting då... för helvit inredningsbloggare är jag INTE...tycker väl att min blogg innehåller lite mer än så ;)jag försöker livsnjuta så gott jag kan...och jag älskar Ranas blogg och har blivit lätt Ranaberoende!!! Ska bli sååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååspännande att se vad du ska visa!
Vad härligt att du känner som du gör! Mysigt med middagen...och att kvällen inte är slut än... :)
Kram Annie
...sååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååååå SPÄNNANDE....skulle det vara =)
...och kan du tänka dig att det blivit en snögubbe idag... :)
Morsning!
Va´ härligt att det börjar lossna! Mumsig middag med vin, mitt på blanka tisda´n - låter som ett alldeles utmärkt sätt att lyfta mannen och inte minst lyfta vardagen.
Läste förresten om ert barnfria och samtidigt men-vad-tyst-det-är-dygn inklusive mysfrukost. Bara att gratulera! Visst känns det oerhört lyxigt att emellanåt få vara bara två? Tror att alla föräldrar bör skämma bort sig med en sådan tillvaro emellanåt. Om inte annat så för att det är härligt att få längta efter och sedan träffa de små liven igen . . .
Har själv spenderat en helt PC-fri Påskhelg med att hjälpa svärfar att bygga ett uterum vid deras lantställe. Just som vi började bryta upp plastomslagen kring det torra, fina virket, kom snön!? Jisses, vad vi blev långa i ansiktet. Men, men, vi lyckades i alla fall störa påskfriden i grannskapet under tre dagar med vissa avbrott ;)
Rana, måste också tacka för din wunderbara kommentar hos mig! Att få någon på gott humör med det jag skriver, betraktar jag som något alldeles speciellt. Din kommentar, som var den första kring det inlägget, följde med mig under tredagarssnickrandet, som därför kom att kännas extra trevligt.
Jag föreläser ibland kring "Välmående och positivt tänkande" och brukar bl.a. föreslå åhörarna att försöka göra minst en människa om dagen glad. Det verkar som att vi båda lyckats med det konststycket . . .
TACK!!
Peter :D
ohlala så trevligt!men hörru sååååå skönt med en liten brottare som sover, det konstiga att helt plötsligt tror man att det är nå fel...eller är du så slut, hoppas att du njuter av nattsömnen, jag har nog en bit kvar med min dregglare..jag brukar se på klocka när jag ammar och jag har ta med fasen ammat varenda klockslag, skitunge..men man orkar när han efter maten brister ut i ett flabb. du förresten det du undrarde om spegeln, jag tror den ska in igen, man vet aldrig, hehe! kramiz lotten
Jag tycker det var en träffande beskrivning! Att man inte riktigt har råd med andras elände när man mår dåligt. För den enda lilla energi man har går åt till att klara det mest väsentliga och andras problem bränner lätt sönder den tunna hud man kämpar för att behålla. Men med din underbara kommentar på min blogg antar jag att du mår lite bättre just nu eftersom du gjorde mig glad!
Har tittat runt lite på din blogg och jag gillar ditt sätt att uttrycka dig!
Skicka en kommentar