"Hoho" sa nattugglan

Nu blev det så här tokigt igen. En timme har jag legat och vridit mig. Tänka, tänka, tänka. Grubbla, grubbla. Älta. Ingen behöver inbilla sig att jag kommer fram till något vettigt.

Jag har några svaga sömntabletter hemma. Jag gillar inte att ta dem, eftersom de gör mig så dåsig dagen därpå. Men som nödfall. Och hellre sova och bli dåsig, än att inte sova alls. Just ikväll sa jag till Mannen: "Gud vad skönt, nu har jag sovit gott* två nätter i rad utan de där sömntabletterna". Ett par timmar senare låg jag där och åt upp mina ord. Och varför går jag inte och knaprar i mig en sån där liten tablett nu då? Men hallå, det går ju inte. Om fem och en halv timme ska jag och småttingarna upp och framkraxa "Ja, må han leva" för Mannen. Det vill jag inte försova mig till.

*) sovit gott = endast blivit väckt av en eller två ungar, inte av meningslöst grubbel

Nu ska jag inte martyra över att jag inte kan somna. Nu är det bara så här. Om en stund kanske det går. Och annars kan jag ligga och tänka på fina saker. Och alldeles nyss hörde jag lilla älskade Surrabutt skratta i sömnen. Det hade jag inte fått höra om jag hade sovit.

*

Rösta på Rana