11 mars 2008

"Hoho" sa nattugglan

Nu blev det så här tokigt igen. En timme har jag legat och vridit mig. Tänka, tänka, tänka. Grubbla, grubbla. Älta. Ingen behöver inbilla sig att jag kommer fram till något vettigt.

Jag har några svaga sömntabletter hemma. Jag gillar inte att ta dem, eftersom de gör mig så dåsig dagen därpå. Men som nödfall. Och hellre sova och bli dåsig, än att inte sova alls. Just ikväll sa jag till Mannen: "Gud vad skönt, nu har jag sovit gott* två nätter i rad utan de där sömntabletterna". Ett par timmar senare låg jag där och åt upp mina ord. Och varför går jag inte och knaprar i mig en sån där liten tablett nu då? Men hallå, det går ju inte. Om fem och en halv timme ska jag och småttingarna upp och framkraxa "Ja, må han leva" för Mannen. Det vill jag inte försova mig till.

*) sovit gott = endast blivit väckt av en eller två ungar, inte av meningslöst grubbel

Nu ska jag inte martyra över att jag inte kan somna. Nu är det bara så här. Om en stund kanske det går. Och annars kan jag ligga och tänka på fina saker. Och alldeles nyss hörde jag lilla älskade Surrabutt skratta i sömnen. Det hade jag inte fått höra om jag hade sovit.

*

Rösta på Rana

2 kommentarer:

Mamma Millan sa...

hipp Hipp Hurra!!!!!

ja må han leva.....;)

grattis till dig Ranas man!!!
Hoppas du får en go födelsedag!!!

OH Rana...du är bara för go...vilken underbar kommentar...att du inte blir författare..(kanske du redan är??)
Skriver ju så underbart härligt!!

Så jobbigt med sömnen, förstår dig...har ju med svårt att sova ju...vill inte heller ta mina små...
men till skillnad mot dig, brukar jag bli oerhört utvilad morgonen därpå!...men man kan ju inte ta .. ..såna små..hela tiden...!!

nix ...kl o1.25...o jag ÄR trött...så trött..för ovanlighetens skull...bäst att passa på att nana!!

Ha det gott du umderbara!!!!!

Ha en underbar dag!!!
~~♥ Milliskramar ♥~~

Piondröm sa...

Sitter här och läser din blogg tidigt på morgonen, har igentligen sovmorgon men kan inte sova. Jag har en vän som ligger för döden och som lämnar efter sig man och barn.Det är så svårt och det har hållit mig vaken många nätter nu. Det var så mysigt att läsa om eran lilla familj, jag vet att det är jobbigt när man är mitt uppe i det, sjukabarn,oro för allt och alla, hur ska man räcka till? Men när man nu har distans till det så kan man säga att det är det som är livet. Vad jag kan längta efter alla nattningar (som jag då ibland tyckte var jobbiga) jag minns att min son en gång sa -Varför är det så att när man är liten och rädd, då får man ligga ensam i sängen men är man är stor så får man ligga två? Nu är han 18 år och igår fick jag bädda om honom lite för han var sjuk. Vår dotter sov länge jämte mig när hon var liten, min man sa till henne att nu måste du sova i din egen säng, men då sa han -jag har faktiskt sovit jämte min mamma i hela mitt liv. Hon är 20 år men har förlänge sedan slutat ligga jämte mamma. Jag saknar den tiden därför tycker jag så mycket om att läsa din blogg för att du skriver så målande om din familj och dig själv så man dras tillbaka hur det var. Tack för det. Många kramar och ha en riktigt bra dag Carina