05 mars 2008

Orimligt typiskt

Vansinnesnatt. När jag hade givit upp försöken att få Lille Brottarn att somna i sin egen säng, misslyckats med att söva honom i vagnen, av barmhärtighetsskäl låtit bli ta med honom till dubbelsängen (Mannen hade inte heller sovit någon törnrosasömn direkt) - släpande jag fram en gammal madrass och tryckte in den i ett hörn i stora rummet. Till slut, efter att ha krängt och gråtit och stökat och skrikit och klättrat - somnade han. Han snyftade fortfarande, han var svettig, kläderna snurrade runt kroppen, håret på ända - men han somnade. Ä-n-t-l-i-g-e-n. Jag hade precis nickat till själv, trots att jag låg och balanserade på kanten av madrassen.

Då kom lilla Surrabutt springande, storgråtande. Hon hade drömt något jobbigt och behövde akut tröstning. Gissa vem som vaknade av det. Gissa vilka som har varit vakna sen dess.

9 kommentarer:

kastrullhexan sa...

Åh, din stackare, eller ERA stackare, rättare sagt! Och jag har så stora barn, så jag har glömt.... Nästan....

Anna sa...

Varför har de där olycksaliga stunderna alltid en tendens att hopa sig!?

Här krockar det också lite då och då.

Hoppas du får bättre sömn kommande natt.

Sömnbristen är klart underskattad:

http://familjenjensen.blogg.se/
1174974995_smnbrist__en_
fiende_a.html

Anna-Lena sa...

Oj, oj... jag har inte ännu råkat ut för båda mina samtidigt!? Extrem otur!..
Hej, förresten. Kan inte komma ihåg om jag presenterat mig men jag läser Annicas blogg och hon rekommenderar denna varmt! Och jag håller med! Du skriver sååå bra och härligt tom om natten som gick som antagligen inte var särksilt kul!?.. ;) Du har fått en ny läsare! :)

Pernilla sa...

Ojojojoj...det låter inte oligt.
vet inte riktigt hur det är för mina RARA barn (5 st).
Har alltid sovit å ätit när de var små...utan problem.
Men jag kan tänka att det är jobbigt.Å så tycker man synd om dom oxå kan jag tänka, känner sig värdelös som mamma..huvva.
hoppas att du får en stund över till att vila lite.
nu ska jag kika igenom din blogg.
Kram Pernilla

lottens vita och gröna sa...

oh vad jobbigt...usch jag kommer iåg när min "stora" de är 9 och 12 nu var så där små...jag har ju en sladdis på 4 mån nu, det är sån skillnad. min mellantjej har jag nästan inga minne av den tiden, det är hemskt men jag var så trött hela tiden, gick bara och tänkte på när jag skulle få sova igen. undrebara nicknames! tack för underbara ord om mitt kök, det värmde sååå ska du veta! kram lotten

lottens vita och gröna sa...

halloj igen läste om humlen här nere, det är faktikt ganka fint, allra helst som du beskriver det en bakgrund till stockrosor, ett annat tips; gör ett plnak av armeringsnät, planterabokarabinda, växer som bara den har vita blommor och täcker hela nätet på en säsong, jättekram lotten

enblevtre sa...

Det är stunder som dessa som skyndar på de små grå. Tänker på dig. Hoppas ni kommer ur icke-sömn-träsket snart.

Anna sa...

Då provar vi igen, klicka här!

Annica sa...

Säger som Anna: Sömnbristen är klart underskattad.

Fínns det någon rättvisa så sover dina små snart bättre. Jag vet exakt hur det är. Sen hör man bara om andras barn som sover så bra jämt:-( Stor kram Annica