Natten var så tyst och skön och månen var så vacker över taken Hon hade tappat allt igen, varenda mening, varje hopp Hennes utsikt var en botten, hennes drömmar var en flopp Men ändå, där vi gick, hon skrattade till och pratade på och höll sig vakenur Aldrig riktigt slut från albumet Kom (1999)
02 mars 2008
Inga ord
Idag har jag inga ord. Det hade jag inte igår heller. Förlåt om jag verkar arg och taggig och irriterad - jag är bara ledsen. Imorgon är jag kanske glad. Eftersom jag inte har några egna ord, får Winnerbäck låna ut sina:
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.JPG)
2 kommentarer:
Hei!
Takk for besøket på min blogg :-)
Jeg er også spent på hvordan TV-rommet vårt blir. Har tenkt at jeg må prøve å videreføre den røde fargen i andre ting, samtidig vil jeg ikke ha for mye rødt, heller...Hm, vi får se, "vegen blir til mens man går".
Klem fra Lena
Oj, vackra ord. Får jag rippa dom av dig. Passar så bra in på mig.
Kramar.
Skicka en kommentar