Plötsligt hörs det ett brölande ljud från tomten. En utdragen, oartikulerad, hulkande gråt:
"Använd mig..! Vi hade det ju så bra nyss, varför gav du bara upp? Vi arbetade ju fint tillsammans med vårbruket härom dan. (hulk) Jag kan väl inte rå för att den här snön kom... Snälla du, använd mig - igen."
Jag tittar ut på tomten och försöker kisa genom snöflingorna. Till slut upptäcker jag den hopplöst övergivna spaden i trädgårdslandet. Och snön den bara faller och faller.
*
Rösta på Rana
.JPG)
3 kommentarer:
Har hört att de är ganska sällskapssjuka, snöspadarna! ;)
Rött handtag, helt perfekt, då riskerar den inte att försvinna mär grönskan kommer.
Hälsar
Birgitta
Det kan vara väldigt väldigt synd om en spade som är så ensam och övergiven....
Tack ;) för nice mejl... jag läser och begrundar över mitt svarsmejl..
Småååå plantor går väl bra att skicka... :)
PS:Igår fick jag en kommentar från någon som beklagade sig över min hemska musik...hon undrade om det inte gick att stänga av det hemska för hon kunde inte koncentrera sig på min sida... jag svarade henne att om man nu absolut vill hälsa på hos mig men inte vill ha musik så är ju volymknappen på datorn alldeles förträfflig... :) Är det verkligen så hemskt med lite musik???
Jättekramiz ~ Annie
Skicka en kommentar