Naaiiiiiij..!

Ingen kan säga "nej" så som Carl-Einar Häckner - eller snarare en av hans rollfigurer, nämligen den ömkansvärde Mr Fiasconi.

Han är en sån man som får amningsreflexerna att dunka igång. Har är tyst och tafatt och så drabbad av livet och sig själv, att det är smärtsamt att se. Han säger nästan ingenting, men han säger "nej". Och som han säger det. Det börjar som panik mitt i de gråsvarta ögonen, sen kommer det darrande från strupen med ett desperat och liksom lite frågande tonfall: "Naaiiij?" Och givetvis växer detta "naaiiij" med situationen och numret. En liten initial klantdetalj förstoras och förvandlas till det oundvikliga kalasfiaskot - hela tiden ackopanjerat av ett alltmer stressat och panikartat "Naaiiiiiiiiiij...."

Detta "naaiiij" har jag gjort till mitt. (Och jag vet att andra har gjort det till sitt.) Det ligger så skönt i munnen, och det känns trösterikt att jag inte är den första som säger det. Som nu, till exempel. Trubbel och Grubbel börjar tjafsa i min natt, och låter mig inte få sova.

"Ska det bli en sån natt igen..." tänker jag. "Naaaaiiiiiij..!"

*

Rösta på Rana