03 mars 2008

Att höra sina egna ramsor

Så lätt att höra andra människors ramsor och haranger. Så lätt att förutsäga deras ord. Så svårt att höra sig själv.

*

Varje kväll när vi ska gå och lägga oss och Mannen tycker att jag fnattar runt med kaffekoppar och strumpor och ögonbrynsplock och näsdukar och almanackan och telefonen och pussa sovande barn och ansiktskräm och låsa dörren och fläta håret och dra för gardinen och ditt och datt och plock, säger han - varje kväll med ett tonfall som nog ska låta snällt, men som låter mer trött: "Vi kan väl skynda oss i säng?" Varje kväll.

*

Varje gång min mamma bjuder på middag, har hon experimenterat lite. Hon är gammal nog att kunna knepen; hon är ung nog att prova nytt. Det är alltid gott. Och ändå säger hon varje gång: "Det blev nog tokigt den här gången, jag vet inte hur det smakar, det kanske är jätteäckligt, ni är mina försökskaniner." Varje gång. (Och jag och min bror ser på varandra; vi har bara väntat på den repliken - det har blivit nån slags trygg tradition.)

*

Vad jag själv säger, får jag veta när jag lyssnar på Surrabutt, tre år. Till sin lillebror säger hon med ett strängt men behärskat tonfall: "Det är otroligt, snart blir jag arg på dig, nu säger jag inte till dig fler gånger." Till mig, när jag ber henne komma, säger hon "Du får vänta lite, jag kommer snart". Till dockan, som hon klär på, säger hon kärleksfullt: "Ja, jag vet ju att du kan det här själv, men jag hjälper dig ändå."

13 kommentarer:

MiaMaria sa...

Hej!
Så sant....vist har vi vår egna små ramsor som ständigt återkommer undrar vad jag säger tro.....

HA´det så gott!
Miamaria

Anonym sa...

Hej, vilken bra blogg du har! Kul
jag kommer tillbaka.
mvh
Anne Haavisto på Föräldar och barn

Petra sa...

Gud vad roligt! "Jag vet att du kan det här själv..." Jag måste tänka på vad jag själv har för ramsor! Senast i går sa sonen, sex år, "det här är väldigt komplicerat förstår du" Det lät inte riktigt som om det var hans egna ord :-O

Jessan sa...

Hua! Såna ramsor har man nog en del om man rannsakar sej själv...därför låter jag nog bli det....
Har inte så stort grepp om hur stresskursen kommer att bli ännu...hoppas det blir bra...Jättekramar till dej! Jessan

Anonym sa...

*asg* Jag känner igen mig...

Vitt Hemma sa...

Aha, slipa lite lätt, sen grundmåla och på med färg...
Plättlätt!!!

Lyck till!

~~♥ Mamma Millan ♥~~ sa...

hej där!!Tack för rara ord!!!

Enfröjd att läsa dina inlägg!! Du skriver såå bra;)

En solig, vårig hälsning !!
Ha en härlig dag!!
♥Kram Millan♥
~~~`*'*´~~~

Anonym sa...

Åh vilken ljuvlig beskrivning av livet just som det är. *tar till mig*

Anonym sa...

Jag bara älskar dina vardagliga kommentarer och betraktelser av livet...att se de där glimtarna. Underbart!

IKT i min vardag sa...

Får nog tänka till lite på vad jag egentligen säger för ramsor till son och man...och elever...

Kram Linda

Trollmor sa...

Jag har precis hittat hit, och nu har jag suttit och skrattat och blivit glansig på ögonen om vartannat.
Du skriver underbart!
Kramar från Pepparkaksvägen

Betonggården sa...

Hmm... Helgen: Min brorsdotter, 4 år, tydligen upptagen med nåt när farmodern frågar henne om hon ska göra en grej:

"Tror du jag hinner med allt? Tror du jag har 3 händer - ser det UT som jag har 3 händer??"

Ja, vad säger man?
Undrar bara vem av sina föräldrar hon fått det ifrån? =)

ESMERALDAS HJERTE sa...

Mmmmmmmmmmmm!! Jeg NYYTER dine små og store funderinger vennen...Føler meg i slekt med deg på en måte....Rart å føle det slik ifht noen jeg egentlig ikke kjenner....Det er den vàrheten i beskrivelsene dine av livet og opplevelser du har....Kjenner meg igjen i ordene på profilen din; om roen, uroen og tiltroen...FAktisk tenker jeg at jeg kan kjenne på alle disse tre samtidig innimellom... livet er så sammensatt av vondt og godt, sårt og nært, varmt og klamt.....Midt i dette skal jeg navigere rett, kjenne på saker uten at de løper avgårde med meg i dagesvis..... Samtidig er det nydelig at livet er sånn; vanskelig og godt på samme tid....Eller når livet ikke kan bli bedre:i de øyeblikkene jeg bare er i en flyt; glemmer tid og sted og bare nyter-sammen med noen eller alene- og verden rundt meg bare kan seile sin egen sjø-mens jeg LEVER og ikke bare eksisterer fra det ene til det andre.....Også har jeg en ide om at de som vet hvordan mørket ser ut, besre kan nyte lyset og nydelige vårblomster.....Livet er et mirakel, vennen-Innimellom dalene kommer glimt av underbar sol og barnelatter....Og du; syns du sier mye, jeg-selv når du føler du er tom for ord...

lykke til med morgendagen....

Takke-klem til deg